I am gonna rise to the occasions!
Ska jag vara ärlig har jag alltid sökt efter mitt livs låt. En låt som beskriver vem jag är nu, vart någonstans jag har varit, och vars jag kanske kommer hamna i framtiden. Många gånger har jag hört en låt på radio, snabbt kollat upp den och läst igenom texten på internet och sedan tänkt "shit, det här stämmer ju precis in på mig". Sakta har jag börjat förstå nu att det där med "livslåtar" som kan innefatta hela ens liv bara är något humbug jag själv har inprogramerat. Precis som när jag ser framför mig att jag någongång kommer uppleva mitt liv som plockat ur en filmscen, om så bara för en kvart eller så. Dock borde jag inte ha så hög förväntan på vad mitt liv kommer att erbjuda, eftersom jag aldrig kan sluta tänka/tro/hoppas att alla möjligheter i princip ska komma på posten eller bara knacka på dörren, utan att man kämpat något alls för det. Men.. Tänk er; en enda stund precis som du alltid har fantiserat. Varesig det blir ett spontant möte i regnet med din förälskelse och en låt som Kiss The Rain försiktigt tonar upp i bakgrunden, eller en hel månad utomlands med guran, chevan och alla dina polare. Huvudsaken är att det är ditt manus.
Så i min oförståeliga väntan på att mitt liv ska börja sitter jag och lyssnar på Kurt Nilsens låt "Rise to the occation" och jag får samma känsla igen. Det känns precis som att Kurt talat orden på min tunga och skapat denna låt. När jag hörde låten kom jag på att jag använt precis dessa ord fast på svenska när jag för många månader sedan själv skrev en låt. "Vem ska kunna lita på mig, när jag inte ens kan lita på mig själv? Vem ska kunna tro på mig, när jag inte ens kan tro på mig själv?". När jag sedan sekunden efter knappar in min systers blogg på tangentbordet (besök den gärna - ametist.blogg.se) börjar jag undra om det antingen är min hjärna som hallucinerar, om jag fått ett rejält slag av dejavu i ansiktet eller om bandet mellan syster och syster bara bevisar vår likhet på den nivån. I hennes blogg har hon nämligen texten på "Rise to the occation" och nedanför beskrivit allt jag/hon relaterar till den låten. Alla mina tankar och reflektioner har hon med skrivandets kraft och lite hi-tec lyckats skriva ner. Så jag säger detta med hyfsat säkra ord. Läser du den bloggen så förstår du allt jag inte lyckats förklara i min blogg. För det jag anser är att min blogg blev alldeles för flummig och oförståelig idag. Knappt så att jag själv ska kunna förstå. Men ändå tillräckligt eftersom jag förstår vad jag vill säga. Ungefär iallafall.
Fan. Det jag vill säga är att den här låten speglar väldigt mycket av mig just nu och tydligen min syster också, eftersom jag upptäckte att vi tänker likadant och relaterar samma till samma låt och även att det var skumt att det hände precis samtidigt. Skit samma, här är texten till "Rise to the occasion" med Kurt Nilsen.
You've been down the dark detours
You have seen most of it all
Crashed into the million faces
But never listened to them talk
You've got so much on your mind right now
It doesn't even help to try to solve them all
You used to smile when hope and a pat on the back
Would last throughout the day
As the rain kept falling down on you
You wouldn't let them wash the feeling away
Hope itself dried out in you as you heard your man walking away
Without a word
You thought
Who's gonna make my decisions, I can't make them on my own
Who's gonna rise to the occasion when there is no one around
Who the hell is gonna believe me, I dont believe in myself
Who's gonna be there forever, well it aint gonna be him
In case you didn't know I really care for you
I just wish you all the best
And if love should come and knock on your door
I hope it treats you with respect
I cannot count the times I've seen you
Oh just slipping away with a broken heart
You thought
Who's gonna make my decisions, I can't make them on my own
Who's gonna rise to the occasion when there is no one around
Who the hell is gonna believe me, I dont believe in myself
Who's gonna be there forever, well it aint gonna be him
uppdatering.
- Jag har heller aldrig tagit något tillfälle att göra något jag vill, kanske pga brist på anledningar. Dvs, jag har inte kunnat stå för det jag vill göra och inte haft nog med stöd i mig själv till att ta möjligheten, chansen, risken. Jag är inte en sådan person som tar risker just av den anledningen att jag hatar att göra fel. Så när tillfället kommer och jag överväger att ta denna risk i fråga så tänker jag först och främst på alla fel man kan göra. I och med det stannar jag hellre kvar på den säkra sidan, trots att jag kanske skulle ha fått det bättre om jag chansade.
och nu..
- javisst.
som min syster så klockrent skrev; Men är det någonting jag lärt mig av den här soppan är det att ingenting kan få mig att sluta hoppas och se framåt, ingen ska få trycka ner mig så igen för är det någon som finns här föralltid så är det jag! .. Det är jag som kommer "rise to the occasions".
Jamen hallå :) haha, du jag behöver verkligen det här nya livet och det känns så bra bara nu! Det kommer bli skitbra verkligen tror jag, vi är nog inne på rätt spår ;) hehe.
Jaa :D hihi, dom har så härliga låtar! :)