when you got nothing but energi to lose, and i choose..
Nostalgin strömmar när jag hör Ace of Base sjunga Free World i rummet intill, och jag kan berätta att det känns väldigt bra. Trots allt. Kvällen spenderades med Maja och Margot och för inte en så lång stund sedan kom jag hem från en kort avskedspromenad där jag, Maja och Margot skildes åt vid Åhlens.
När jag sitter här och funderar på vad jag ska börja med att skriva kommer jag bara fram till fler saker. "Det måste jag ju skriva för att dom ska förstå varför det blev så" och "Okej, det ska jag berätta om. Eller det. Eller det!". Jag tror jag börjar med att säga att vi bara gick två timmar idag. Lovely! Vi hade sovmorgon till 9 och sedan gick den mesta tiden åt till att i indelade grupper skapa varsin jullåt som vi senare skulle spela upp och få "värderade" i en jullåtsfestival. Det fikades gott, skrattades mycket och när vi till sist fick papper på O Helga Natt var det självklart för estetarna att strunta i all mysig ljustämning och alla saker man måste komma ihåg för att inte skada rösten när man sjunger. Skrek gjorde vi. Vi skrek uta rena fasen, och förjäkligt lät det kan jag lova!
När vi sedan ätit oss mätta på gröten gick vi in till stan, destination julklappsinköp. Jag, Maja och Dolme mötte Frida som följde oss in till staden. Där provade vi kläder, kläder och åter kläder, men sjukt trevligt var det! :) När Dolme avvek från truppen mötte vi Margot, och där fortsatte julklappsletandet. Vi fikade också, väldigt mums! På fiket hände något knasigt. Eller knasigt är det väl inte, men lite skumt.. Till Kvartersbageriet, där vi satt, kom då Oscar med flera och satte sig och fikade. Inget mer med det. När även Frida lämnat gruppen mötte vi henne såväl Oscar och gänget ett antal gånger, och inte heller där ansåg vi det vara något märkvärdigt. Efter timmar av att gå på stan blir man väldigt less, så vi satte oss i lugn och ro för att låta tiden gå litegrann. Vilka sitter där? Jo, Oscar och André! Även Frida och Liselott kommer så vi hälsar glatt. Anyway, under denna trevliga avskedspromenad ser vi detta gäng och skämtar om att dessa skulle befinna sig bland folket även dem. Klart som fan att dom gjorde. xD
...
En sak tänkte jag på idag under dessa två fenomenala estettimmar. En röst sa till mig att "fan, det här måste du skriva i bloggen". Att se en musiker in action är nog det bästa som finns. Att betrakta en tjej/kille/man/kvinna som spelar något instrument eller sjunger, och som gör det för att de brinner för det, det är verkligen något speciellt. Jag vet inte, men det är något som fyller en bara. Man märker att 'shit, det är väl klart som fasen att det är det här jag vill göra!' Inspirera folk. Få folk att våga, att tro. Och veta att man själv gör det för att... ja, för att det känns så himmelens bra! Rockmusiker, något annat finns inte i mitt register. Inte nu iallafall.
När jag sitter här och funderar på vad jag ska börja med att skriva kommer jag bara fram till fler saker. "Det måste jag ju skriva för att dom ska förstå varför det blev så" och "Okej, det ska jag berätta om. Eller det. Eller det!". Jag tror jag börjar med att säga att vi bara gick två timmar idag. Lovely! Vi hade sovmorgon till 9 och sedan gick den mesta tiden åt till att i indelade grupper skapa varsin jullåt som vi senare skulle spela upp och få "värderade" i en jullåtsfestival. Det fikades gott, skrattades mycket och när vi till sist fick papper på O Helga Natt var det självklart för estetarna att strunta i all mysig ljustämning och alla saker man måste komma ihåg för att inte skada rösten när man sjunger. Skrek gjorde vi. Vi skrek uta rena fasen, och förjäkligt lät det kan jag lova!
När vi sedan ätit oss mätta på gröten gick vi in till stan, destination julklappsinköp. Jag, Maja och Dolme mötte Frida som följde oss in till staden. Där provade vi kläder, kläder och åter kläder, men sjukt trevligt var det! :) När Dolme avvek från truppen mötte vi Margot, och där fortsatte julklappsletandet. Vi fikade också, väldigt mums! På fiket hände något knasigt. Eller knasigt är det väl inte, men lite skumt.. Till Kvartersbageriet, där vi satt, kom då Oscar med flera och satte sig och fikade. Inget mer med det. När även Frida lämnat gruppen mötte vi henne såväl Oscar och gänget ett antal gånger, och inte heller där ansåg vi det vara något märkvärdigt. Efter timmar av att gå på stan blir man väldigt less, så vi satte oss i lugn och ro för att låta tiden gå litegrann. Vilka sitter där? Jo, Oscar och André! Även Frida och Liselott kommer så vi hälsar glatt. Anyway, under denna trevliga avskedspromenad ser vi detta gäng och skämtar om att dessa skulle befinna sig bland folket även dem. Klart som fan att dom gjorde. xD
...
En sak tänkte jag på idag under dessa två fenomenala estettimmar. En röst sa till mig att "fan, det här måste du skriva i bloggen". Att se en musiker in action är nog det bästa som finns. Att betrakta en tjej/kille/man/kvinna som spelar något instrument eller sjunger, och som gör det för att de brinner för det, det är verkligen något speciellt. Jag vet inte, men det är något som fyller en bara. Man märker att 'shit, det är väl klart som fasen att det är det här jag vill göra!' Inspirera folk. Få folk att våga, att tro. Och veta att man själv gör det för att... ja, för att det känns så himmelens bra! Rockmusiker, något annat finns inte i mitt register. Inte nu iallafall.
Kommentarer
Trackback
