ssarasamuelsson

Klockan nånting över nånting (så väljer jag att säga när mitt minne sviker) tittar Maja, Sara, Lisa och Joakim in genom ytterdörren in till lägenheten för att hämta upp mig. De fick en snabb genomgång av lägenheten och sedan bar det av. Nu skulle vi äntligen bege oss till Umeå, dvs göra något annat än att bara sitta hemma och bli helt hjärntvättade av alla romantska komedier som spelats i dvdn. Fan, vilken mjukis jag är egentligen. Kanske ska jag uppgradera mig till Drama. Äh, skoja bara. Nog är jag en riktig hårding allt. På tal om det så tycker jag att "När lammen tystnar" inte alls är läskig, mer absurd och knasig. Nej, skit samma, det var INTE det jag skulle säga med den här bloggen.

Under bilresan ner till Umeå underhöll vi oss med Sunes Sommarpyssel, vilket var ett litet häfte med olika lekar och dylikt man kan göra i en bil. Så där satt vi, och letade måsar, kossor, glassar, rådjur, husvagnar och lite ett och annat i hopp om att vinna leken. Jag kommer inte ens ihåg vem som vann, så jag antar att vi inte lekte färdigt. :) När vi kom fram gick vi på promenad, som vanligt, och försökte hitta oss fram genom gatorna i Umeå. Carlshöjd för precisera sig. Jag tror det var Carshöjd. Det skulle vara pinsamt och det visade sig att jag var helt fel ute. Fast det händer ju väldigt ofta att jag har fel i såna situationer, så jag skulle inte bli förvånad alls. Vi hyrde en film, åt, såg filmen (romantiskt komedi) och sedan åkte vi till min systers lägenhet där vi skulle sova, Sara och jag. Maja sov i hennes syster Lisas lägenhet, där vi var och såg filmen osv. Iallafall. Efter den stora förvåningen om hur stor och cool lägenhet Johanna och Kalle har, somnade vi sedan i bäddsoffan i deras vardagsrum. Vi delade även täcke, mysigt mysigt! ;D Under den natten vaknade jag väldigt ofta. Först vaknade jag av att jag hade hela täcket och att Sara var utan. Trots att hon sov så sött utan täcke så lade jag halva täcket över henne. Någon timma senare vaknade jag av att hon hade hela täcket så då roffade jag försiktigt åt mig min lilla del. Sharing, dude! Thats what we do. :D

Morgon efter. Vi vaknade, åt frukost, gjorde oss iordning, tittade ut och såg spörenet, grämde oss litegrann, hittade paraplyer på hatthyllan, gick ut till bussen. I busskuren stog vi även och inspekterade grafitti som äkta turister! När vi kom fram till stan mötte vi maja och då började shoppandet komma igång. Underkläder från Åhlens är alltid bra att ha, speciellt om det är rea. Vi hade även i tankarna att köpa varsin vanlig hoodie, en sådan som jag hade på mig den dagen, bara för att dom är så sköna och praktiska. Sara skulle köpa en röd och jag en grön. Ofcourse! :)  Så de tre muskitörerna marcherade till H&M för att handla. Sagt och gjort, nu har vi likadana sköna, vanliga och praktiska hoodies i våra egna färger! I takt med regnet spurtade vi iväg för att hitta musikaffären "Musikanten". Bara för att, liksom. Ett måste för dom som befinner sig i Umeå. Anyway. Efter mycket om och "men!" (dolme fattar) så kom vi till sist till musikanten. Fastän man varit här förut kunde man inte undgå att förundras över storleken på lokalen och det faktum att lokalen fakiskt är överfylld med fantastiska instrument av alla dess slag. Ett helt jävla palats av awesomness. Vi spridde ut oss, bytte instrument, levde livet. Vi var där massor av timmar och minst hälften av dom satt jag bakom trummorna! Fucking unbelievably amazing. "Sinnesorgasm" som dom säger i filmen "40 dagar och 40 nätter", ännu en romantisk komedi, eller nå.

Sång och piano blev det sen. Sara satte sig vid pianot och började klinka på och jag satte mig vid micken. Vi körde låtar som Hallelujah, Lemon Tree, lite Here I Go Again och I Will Survive. Säkert någon fler också. Tillslut kom gubben som äger butiken fram till oss, och vi trodde att han skulle säga till oss att inte spela, men då sade han "Hörrni tjejer, nu får ni faktiskt ta och sjunga lite fler låtar för oss". Vi satt som nå uppstoppade ugglor och var så förvånade man kan bli. Klart vi ville det!!! Han sa att "jag ska bara koppla förstärkarna och allting, så vill vi gärna höra!" Han kopplade även in en grej som jag blev helt såld på. Vocal-nånting hette den, och den kostade 3499 kr. Man tryckte på en knapp och när jag då sjöng i micken blev det stämmor på min egen sångröst. Som att jag sjöng stämma på min egen sång, samtidigt som mig själv alltså. Aja, svinfränt var det! Musik är helt jävla kopiöst underbart. Samtidigt som Sara köpte sin ukulele passade jag på att fråga hajna gubben vad en mick kostade, eftersom jag alltid haft planer på att köpa en. Först tänkte jag att det bara var för att tjäna pengar som han sa "Ja, du får då inte köpa en billig mick" Han fortsatte med: "Du sjunger så fruktansvärt bra så jag tillåter dig inte att ha en billig mick." Lyckligare stund får man leta länge efter.

Vi började prata med gubben och det visade sig att han hade bott i Piteå, rättare sagt i Munksund, så han visste vilka dom flesta familjer i Böle och Norrfjärden var. Grymt kul att höra. Efter ett lååångt samtalande om musik och alla familjer vi alla visste om och dittan och dattan, sade han tillslut "Vet ni, jag måste få visa er en sak". Han tog oss nedför en trappa och det vi tänkte då var "Åh, han ska visa oss lagret, så... spännande.." Lager?! Hell NO! Där nere fann det en scen, dock ganska liten, men den hade orgel, ridåer och en massa massa stolar också. Sedan tog han oss till en INSPELNINGSSTUDIO! Fan vad jag fick magknip alltså. Underbar känsla faktiskt. Och akustiken.. det finns inte ord. Jag sitter seriöst här bakom datorn och letar förbrilt i huvudet efter ett bra ord men det går inte. Jäklar. Fanns det fler rum? Ohh yes. Det fanns fem rum som innehöll trumset (40.000kr!!) och andra instrument, och förstärkare och massa otroliga saker. Tänk, fem trumset, säkert 15 förstärkare, 10 gitarrer, vettefasen alltså. Och inte bara det att det står 6 elektriska trumset och två vanliga i själva butiken, klara att använda när man helst vill. Gubben (Jan-Erik) berättade att om det någongång blir lite för stökigt och ljudligt i butiken, då säger han till personen att han/hon gärna får gå ner i studion och fortsätta. WTF? Älskade gubbe. Och inte nog med det. Under denna musikbutik, utformad av pefektion, döljer sig till och med en skola. Helt amazing. När dom ska spela in någonting, eller använda på scen eller i skolan tar man instrumenten från affären. Så det är i själva verket affären som är lagret, inte tvärtom, som vi trodde.

När rundgången (haha...) var slut fortsatte vi med att musika med trummor, gitarrer, baser, pianon, ukulelen osv, några timmar till. När vi insåg hur hungriga vi vekligen hade hunnit bli begav vi oss till max för att käka. Sen gick vi tillbaka. Om vi ändå ville komma undan spöregnet, vad vore bättre än att få hålla på med musik med tak över huvudet? Vi frågade även om vi kunde få kontakta jan-erik om vi behövde hjälp med något, och visst, vi fick visit-kort. Varsitt. Han påpekade att det vore bra om vi kontaktade honom vad vi än skulle köpa och när vi än skulle köpa något i musikväg, för då kunde han berätta om det var bra kvalitet på det vi skulle köpa, eller om det fanns för samma kvalitet men för bättre pris på en annat ställe osv. Även om vi inte handlade på just musikanten så kunde vi höra av oss. Och en väldigt bra sak; Han känner alla musiklärare i åtminstone Piteå, men typ överallt annars i sverige också. Tummen upp för honom!

Sedan när vi satt och bankade skiten ur trummorna alla tre, så kom det en man och frågade Sara om hon var från Böle. Åter igen satt vi som uppstoppade ugglor och bara glodde. Ja, jo det är jag, svarade då Sara. Mannen slutade prata med Sara för några sekunder och så gav denne mannen Sara hans mobil, helt plötsligt. Efter en stund inser vi att det är Linda, hennes musiklärare som var på tråden. Mannen var alltså hennes man. Fatta vilket roligt sammanträffande! Vi hann tyvärr inte träffa henne eftersom vi fick bråttom iväg att handla middag.

Vi gick in på ICA, tror jag att det var. Vi tog det vi skulle ha, vilket blev en rassel (mellis förut, fördömt att dom bytt namn), en chokladmjölk och en chokladkaka med mörk choklad med smak av mint, mums. Det var alltså det jag köpte. Sara köpte en risifrutti, en chokladmjölk och en likadan chokladkaka fast med annan smak. Smaken hann jag inte notera. Skitsamma. Vi hittade tillslut ut ur affären och sedan gick vi. Och vi gick och gick och gick och gick och gick. Efter att ha ngått hur långt som helst märkte vi då att ingången till ICA låg precis framför oss. Vi hade alltså gått UT ur stan, vandrat RUNT hela stan och sedan kommir IN i stan igen på samma ställe, när vi bara kunde gått ut samma väg som vi gick in. Korkat som en kork på en igenkorkad champagneflaskakork. Fyfan vad ordet kork blev fult nu. När man använder ett ord för mycket så blir ordet jättekonstigt, prova själv! Aja, nu kommer jag på villovägar igen. Jamen vi fick ju motion iallafall, och det var ju bra. Vi hittade sedan till busstaion på Vasaplan och så bar det iväg. Vi gick av på Istidsgatan, som Sara så smart kommit ihåg. Många pluspoäng till sig Sara!  Vi gick och gick i spöregnet och paraplyerna hade hunnit vända sig ut och in många gånger innan vi kom fram. Det var bara det att vi hade kommit fram till fel lägenhetshus. Fuck it. Så vi gick och gick ännu längre tills vi hittade rätt hus. Vi åt, packade och for iväg igen. Denna gången till Universitetssjukhuset. Vid den här tiden hade vi hunnit byta kläder många gånger, vilket var lönsöst eftersom de nya och torra kläderna blev dyblöta på fem röda igen. Så när bussen väl kom till Universitetssjukhuset, kunde man se två stressade tjejer springa ut i spöregnet i endast hotpants-shorts(det enda vi hade som var tort) och en grön och en röd hoodie. Craaazy!


Bussresan hem, spenderat med Sara var något av de härligaste jag gjort på länge. Danke schön Bruds. :)