PDOL
Piteå dansar och ler, då allt blir upp och ner.
Nu sitter jag alltså här igen, framför datorn för att skriva några rader om dagen. Tidigare idag kände jag faktiskt att jag hade grymt mycket inspiration, och miljoner saker jag skulle vilja skriva om. Nu vet jag inte riktigt vad jag hade i tankarna just då. Kvällen började på topp. Trots att jag, Maja och David inte hade så mycket att göra så träffade vi alltid nytt folk att umgås med, vilket var bra. När vi träffade Sara och Micke fick vi oss ett antal skratt och vi bestämde oss även för att haka på när Sara och Emelie skulle åka BreakDance . Successss! Inte nog med att den är den mest valuta-för-pengarna-stämplade åkatraktionen i mina ögon, utan vi fick även åka mycket längre än en vanlig åktur. Säkert två åkturer sammanlagt, och det kallas respekt. ;) Nämen ah. Efter några timmar av aktivt letande efter Sara Ö, Frida osv så dalade humöret och intresset för kvällen. Inte på grund av letandet dock. Mentalt försöker jag nu slå mig själv i skallen och bara skrika in vett bakom pannbenet på mig. Mitt mentala jag lyckas inte så bra. Och nu verkar det som att jag är en blandning mellan schkitzofren (?) och ett tvättäkta psycho. Så är inte fallet. När ungefär halva kvällen gått började jag sakta längta efter sängen, dusch, mjukiskläder, chokladbollar och tv. Och musik. BRA musik. Hela dagen (jag försäkrar dig) har jag verkligen spetsat öronen för att inbilla mig att jag hör ngn låt av antingen toto, paramore, the killers, am osv. Medans andra spetsar colan alltså.
Jag bestämde mig för att skippa Takida idag. Jag ville ju ändå inte stå där mitt i crowden och hoppa som ett fån, som alla andra. Det där strider egentligen mot mina principer eftersom många vet att jag tar varje chans att vara på en konsert eller någonstans där man bara kan rocka loss. Hoppa runt som ett fån, dvs. Lovin it! Men inte idag. Jag orkade inte.
Nej nu ska jag nog ta och koka lite noodles. Det enda som finns hemma, tror jag. Eller rättare sagt; det enda som finns hemma som jag kan tillaga. Jag är dålig på att laga mat. Jag vill ha en kram. Fast inte för att jag inte kan laga mat, för det är jag ganska så medveten om. Den här bloggen didn't turn out the way i thought. Precis som PDOL. Piteå dansar och ler, allt blir fan upp och ner.
Nu sitter jag alltså här igen, framför datorn för att skriva några rader om dagen. Tidigare idag kände jag faktiskt att jag hade grymt mycket inspiration, och miljoner saker jag skulle vilja skriva om. Nu vet jag inte riktigt vad jag hade i tankarna just då. Kvällen började på topp. Trots att jag, Maja och David inte hade så mycket att göra så träffade vi alltid nytt folk att umgås med, vilket var bra. När vi träffade Sara och Micke fick vi oss ett antal skratt och vi bestämde oss även för att haka på när Sara och Emelie skulle åka BreakDance . Successss! Inte nog med att den är den mest valuta-för-pengarna-stämplade åkatraktionen i mina ögon, utan vi fick även åka mycket längre än en vanlig åktur. Säkert två åkturer sammanlagt, och det kallas respekt. ;) Nämen ah. Efter några timmar av aktivt letande efter Sara Ö, Frida osv så dalade humöret och intresset för kvällen. Inte på grund av letandet dock. Mentalt försöker jag nu slå mig själv i skallen och bara skrika in vett bakom pannbenet på mig. Mitt mentala jag lyckas inte så bra. Och nu verkar det som att jag är en blandning mellan schkitzofren (?) och ett tvättäkta psycho. Så är inte fallet. När ungefär halva kvällen gått började jag sakta längta efter sängen, dusch, mjukiskläder, chokladbollar och tv. Och musik. BRA musik. Hela dagen (jag försäkrar dig) har jag verkligen spetsat öronen för att inbilla mig att jag hör ngn låt av antingen toto, paramore, the killers, am osv. Medans andra spetsar colan alltså.
Jag bestämde mig för att skippa Takida idag. Jag ville ju ändå inte stå där mitt i crowden och hoppa som ett fån, som alla andra. Det där strider egentligen mot mina principer eftersom många vet att jag tar varje chans att vara på en konsert eller någonstans där man bara kan rocka loss. Hoppa runt som ett fån, dvs. Lovin it! Men inte idag. Jag orkade inte.
Nej nu ska jag nog ta och koka lite noodles. Det enda som finns hemma, tror jag. Eller rättare sagt; det enda som finns hemma som jag kan tillaga. Jag är dålig på att laga mat. Jag vill ha en kram. Fast inte för att jag inte kan laga mat, för det är jag ganska så medveten om. Den här bloggen didn't turn out the way i thought. Precis som PDOL. Piteå dansar och ler, allt blir fan upp och ner.
Kommentarer
Trackback
