rain me down.

Jag vet inte hur min hjärna tänker. Ju fler tankeställare jag får desto desto ovettigare blir lösningarna. Jag vill inte tänka framåt, men är livrädd att fastna här. Jag vet inte. Regnet gör det inte bättre. När jag väl lärt mig konsten att bara släppa taget, så vill jag inte. Inte nu. Men fuck, hejn går inte ihop. Jag får vänta och se hur allt går.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0