ssarasamuelsson

Jag tror det är dags för en ganska seriös blogg idag. Det som hände idag var hjärtskärande och blundar jag nu ser jag fortfarande blodet framför mig och benet som är vänt åt fel håll. Fan. Och jag hör fortfarande hans skrollande röst skrika 'dra loss mig, DRA LOSS MIG!!!' Jag var aldrig rädd då. Jag hann aldrig bli rädd. Man blev bara arg. Och stressad. Och rädd, ja, jag var nog jävligt rädd, men jag har inte förstått vad som hände förrän nu. Som Maja sa i telefon för ett tag sen 'Man vände nog rädslan till ilska'.

Om jag ska berätta allt kortfattat kan jag säga på det här viset. Muntert och skadeglada av brååken peensills ser vi plötsligt en man ligga ner på marken med en cykel över sig. Vafan har hänt? tänker vi och springer dit. Han har blod i ansiktet och vi blir skräckslagna och vet inte vad vi ska göra. Han börjar gny av smärta och så börjar han skrika att vi ska dra loss honom. Som vi lärt oss sedan tidigare ska man aldrig röra någon som har skadat sig, och överlåta det till sjukvårdarna. Det sa vi till honom också. Maja går bort för at ringa ambulansen som förövrigt inte svarar. Vafan är det för sätt?! Gubben skriker på mig 'DRA LOSS MIG FÖR FAN' och jag säger med en klump i halsen och magen att skulle jag göra dte skulle jag bryta benet av honom. Om det inte redan var brutet dvs, för benet var ju förfan åt andra hållet!! Jag och maja hjälptes åt med att vända cykeln upp och ner för att få loss honom. Han skriker att det gör ont, och vi får panik och just då stannar en man sin bil för att hjälpa oss och gubben. Vad jag och maja aldrig insett, men mannen inser direkt är att gubben är full. Då kom det som en blixt i huvudet. Klart han är full! Sättet han snackade, fylleprat. Sättet han rörde sig på. Att han var så jävla arg... och hur fan lyckades han fastna med benet i en cykelkorg som var bakom sadeln? Ja nog lyckades han alltid, det såg vi ju. Fan vilken hemsk syn.

Mannen som kom och hjälpte oss pratade vett med gubben medans vi stod där, helt paralyserade. Gubben började skrika, vi skrek tillbaka. Han visste ju fan inte vilken stad han var i ens!

Gubben:Vafan, jag ska hem till husvagnen! Släpp mig!! Vars är dom jävla nycklarna nu då?!
Mannen: Du är inte i stånd till att cykla, du är ju för full!
Gubben: Jaa.. nä.. VARS FAN ÄR NYGATAN?!
Mannen: Ja, vet du inte ens så är du verkligen inte klar i huvudet!
Gubben: Men fan, inte är det så jäääävla lätt, jag är inte ens från Boden.. PITEÅ!

Mannen håller fast gubbens cykel, medans vi tre försöker övertyga honom att han måste in på sjukhuset. Blodet bara rann i ansiktet, men smärtan i benet kände han inte av. Kanske va han för full för det. Men att han var så där full var också en anledning för honom att behöva åka in. Det vara garanterat därför han inte ville in på sjukhuset också.. Han skrek, vi skrek, i hopp om att få vett i huvudet på gubben och när han tillslut sliter loss den stulna cykeln (fick vi veta av honom) gick den dåren rakt ut i vägen utan att se sig för!! Bilen var ju förfan tvungen att tvärnita! Fyllogubbe.. Direkt efter kom en vakt som berättade att han ringt 112 och att allt var under kontroll. Jag hann aldrig bli rädd. Chocken kom senare den kvällen. Och fan, jag hör fortfarande honom skrika 'dra loss mig'.