sweet sixteen
Hon vaknar sakta av att radion brusar och spelar låtar om vart annat. "Vad är klockan? " tänker hon. Av en reflex vänder hon huvudet mot hennes favoritmöbel, den gammaldagsa högtalaren, som får agera nattduksbord tills vidare. Hon lägger med ens märke till den lilla gröna , fullt lysande, lampan på hennes iPal som meddelar att radion är igång. Hon kommer på att det inte är vilken morgon som helst, och börjar vaksamt lyssna efter ljud av bestick som klinkar mot varandra, pappersprassel eller kanske tysta viskningar. Men ingenting hörs. Inte ett ljud finns i lägenheten just då. Hon tar några djupa andetag och försöker somna om. Det går inte. Hon är klarvaken och har huvudet fullt av tankar. När kommer de komma och fira henne? Vad kommer hon att få? Hur kommer dagen att urarta sig?
Hon ser det gula solskenet utanför fönstret och hon känner en lättnad dra genom henne. Det är ett sådant brandgult sken som man bara får möjligheten att se ett fåtal gånger, när man är på sin vakt. Det är ett underbart ljus. Hon beslutar sig för att ta sig upp ut sängen för att gå till fönstret, och det går lättare än hon trodde. Hon är alltid van vid en gnagande tunghet varje morgon, men denna morgon kändes hela kroppen fjäderlätt. Kanske är det för att det är en speciell dag idag.
Hon vaknar upp ur hypnosen där hon står och lutar sig mot fönsterglaset och skyndar sig att grabba tag i digitalkameran för att föreviga detta ögonblick. Himlen är verkligen vacker på morgonen. Från sitt fönster på fjärde våningen ser hustaken och träden bara ut som ditklistrade svarta siluetter mot den varma horisonten. Hon har aldrig sett Piteå såhär. "Shit, tänk att man aldrig sett Piteå såhär... vad är klockan?"
Hon slås av tanken att hon faktiskt har stått där ett tag och att familjen närsomhelst kan komma in genom dörren, så med snabba och smygande steg trippar hon tillbaka till sängen för att kolla mobilen. "Tio i åtta, då är det lugnt" tänker hon och lägger sig igen. "Jag sa ju faktiskt att de inte fick komma så tidigt."
Kan hon somna om? Verkligen inte. Hon har många orsaker till att somna om, men hennes tankar håller henne vaken. Hon ligger och funderar på allt möjligt. Livet, kärleken, skolan, hennes födelsedag.. på kärleken. Mest. Hon suckar och förargar sig över att Sverige ska vara så avlångt, och hon vet att det är fler än henne som tänker så. "Undrar om det skulle gå att starta en demonstration för alla olyckliga själar som hittat kärleken på distans, så att alla tillsammans kan göra Sverige till en enda stor.. klump." "Näää, shit vad du tänker!" försäkrar hon sedan sig själv. "Kommer de inte snart?!"
Hon måste ha slumrat till, trots allt, för snart vaknar hon av klinkklink, prassel och viskningar, precis som hon tänkte sig. Hon fluffar till kudden lite och lägger sig lite mer till rätta. Snart... snart kommer de! Hon försöker undvika att mungiporna förflyttar sig upp mot öronen, för sluta le kan hon verkligen inte. Med både sinne och kropp fylld av glädje och förväntan ser hon dörren öppnas och in kommer mamma, pappa, syrran och hennes pojkvän Kalle.
Hon sätter sig upp, medveten om hur risig hon måste se ut. Då ser hon någonting. "M...men? va?!" utropar hon glatt och styr blicken mot korvmackan med brinnande ljus i. Hon älskar korv, och det har hon alltid gjort. Däremot trodde hon aldrig att de skulle ta henne på allvar när hon svarade 'korv' på frågan om vad hon ville ha på sängen. "Men å andra sidan, varför inte? Det har ju hänt förut." tänker hon och skakar på huvudet.
Det sjungs, det hurras och hon öppnar paket efter paket. Det första är nog det största paket hon någonsin fått. Hon öppnar det varsamt och med ögon fulla av förundran stirrar hon på den stora kartongen. "Nej, ni har väl inte..?" Hon inser att det är en synth och med ens ger hon ifrån sig ett glädjeskrik som säkert kan höras av döva. Det andra paketet har hon ingen aning om vad det kan vara. Det är från systrarna Frida och Johanna, och tydligen har Johannas pojkvän Kalle varit med på ett hörn också. "Nejmen allvarligt?!" säger hon och drar upp stora hörlurar ur kartongen. "Hur kunde de veta?" tänker hon, utan att få fram ett ord. Det blir många kramar och hon upprepar ordet 'tack' oräkneligt många gånger, för det är de verkligen förtjänta av.
De följs åt till köket där det är dags att äta frukost, och hon kan med säkerhet säga att den där korvmackan var den godaste hon någonsin ätit. Kanske även det för att det är en speciell dag idag. Hennes födelsedag. Min födelsedag.
Min blogg har tjorvat hela dagen, så imorgon kommer jag troligtvis fortsätta berätta och TACKA ALLA SOM HAR GRATTAT MIG! <3 Det är helt sjukt hur glad man kan bli. :')
Hon ser det gula solskenet utanför fönstret och hon känner en lättnad dra genom henne. Det är ett sådant brandgult sken som man bara får möjligheten att se ett fåtal gånger, när man är på sin vakt. Det är ett underbart ljus. Hon beslutar sig för att ta sig upp ut sängen för att gå till fönstret, och det går lättare än hon trodde. Hon är alltid van vid en gnagande tunghet varje morgon, men denna morgon kändes hela kroppen fjäderlätt. Kanske är det för att det är en speciell dag idag.
Hon vaknar upp ur hypnosen där hon står och lutar sig mot fönsterglaset och skyndar sig att grabba tag i digitalkameran för att föreviga detta ögonblick. Himlen är verkligen vacker på morgonen. Från sitt fönster på fjärde våningen ser hustaken och träden bara ut som ditklistrade svarta siluetter mot den varma horisonten. Hon har aldrig sett Piteå såhär. "Shit, tänk att man aldrig sett Piteå såhär... vad är klockan?"
Hon slås av tanken att hon faktiskt har stått där ett tag och att familjen närsomhelst kan komma in genom dörren, så med snabba och smygande steg trippar hon tillbaka till sängen för att kolla mobilen. "Tio i åtta, då är det lugnt" tänker hon och lägger sig igen. "Jag sa ju faktiskt att de inte fick komma så tidigt."
Kan hon somna om? Verkligen inte. Hon har många orsaker till att somna om, men hennes tankar håller henne vaken. Hon ligger och funderar på allt möjligt. Livet, kärleken, skolan, hennes födelsedag.. på kärleken. Mest. Hon suckar och förargar sig över att Sverige ska vara så avlångt, och hon vet att det är fler än henne som tänker så. "Undrar om det skulle gå att starta en demonstration för alla olyckliga själar som hittat kärleken på distans, så att alla tillsammans kan göra Sverige till en enda stor.. klump." "Näää, shit vad du tänker!" försäkrar hon sedan sig själv. "Kommer de inte snart?!"
Hon måste ha slumrat till, trots allt, för snart vaknar hon av klinkklink, prassel och viskningar, precis som hon tänkte sig. Hon fluffar till kudden lite och lägger sig lite mer till rätta. Snart... snart kommer de! Hon försöker undvika att mungiporna förflyttar sig upp mot öronen, för sluta le kan hon verkligen inte. Med både sinne och kropp fylld av glädje och förväntan ser hon dörren öppnas och in kommer mamma, pappa, syrran och hennes pojkvän Kalle.
Hon sätter sig upp, medveten om hur risig hon måste se ut. Då ser hon någonting. "M...men? va?!" utropar hon glatt och styr blicken mot korvmackan med brinnande ljus i. Hon älskar korv, och det har hon alltid gjort. Däremot trodde hon aldrig att de skulle ta henne på allvar när hon svarade 'korv' på frågan om vad hon ville ha på sängen. "Men å andra sidan, varför inte? Det har ju hänt förut." tänker hon och skakar på huvudet.
Det sjungs, det hurras och hon öppnar paket efter paket. Det första är nog det största paket hon någonsin fått. Hon öppnar det varsamt och med ögon fulla av förundran stirrar hon på den stora kartongen. "Nej, ni har väl inte..?" Hon inser att det är en synth och med ens ger hon ifrån sig ett glädjeskrik som säkert kan höras av döva. Det andra paketet har hon ingen aning om vad det kan vara. Det är från systrarna Frida och Johanna, och tydligen har Johannas pojkvän Kalle varit med på ett hörn också. "Nejmen allvarligt?!" säger hon och drar upp stora hörlurar ur kartongen. "Hur kunde de veta?" tänker hon, utan att få fram ett ord. Det blir många kramar och hon upprepar ordet 'tack' oräkneligt många gånger, för det är de verkligen förtjänta av.
De följs åt till köket där det är dags att äta frukost, och hon kan med säkerhet säga att den där korvmackan var den godaste hon någonsin ätit. Kanske även det för att det är en speciell dag idag. Hennes födelsedag. Min födelsedag.
Min blogg har tjorvat hela dagen, så imorgon kommer jag troligtvis fortsätta berätta och TACKA ALLA SOM HAR GRATTAT MIG! <3 Det är helt sjukt hur glad man kan bli. :')
Kommentarer
Postat av: karin
Grattis i efterskott Sara! :D
Förresten, du skriver verkligen jättebra!!!
Postat av: Sara
Tack! :D och Tack så mycket! :'D
Postat av: Dolmis
mycket Bra skrivet bruden! :D grattis i efterskott ;)
Trackback
