ssarasamuelsson

En sak slog mig precis i pannbenet. Jag heter Sara. Eller javisst, självklart, det vet alla som känner mig. Men jag menar.. jag är en Sara. Jag har varit en Sara i hela mitt liv. I mitt fall har namnet Sara alltid beskrivit en söt, aktiv, rar och artig flicka, om man ska ta det ordagrant. Jag var den som aldrig gjorde en fluga förnär, jag försökte så gott jag kunde i skolan och jag hade alltid lätt att skaffa nya kontakter. Givetvis, jag var blyg. Jag var Sara som alltid höll morsan i handen när vi skulle till något nytt ställe eller träffa nytt folk. När jag väl lärt känna tex barnet i fråga så var jag den glada, den skrattande Saran. Den positiva Saran. Jag var rosa, chockartat chockrosa. Och blå, och röd. Och grön, gul, lila, orange. Jag undrar vars prinsessan i mig försvann. Jag måste erkänna att jag ofta föraktar färgen rosa. Allför ofta. När jag däremot ser min perfekta rosa, då jäklar är jag barn igen. Nuförtiden känner jag mig så grååå, svaaaart, gråååååsvaaaaart, trååååkig. Men så fort jag ser något färgglatt, så sprudlar adrenalinet. Eller näe, men ja, jag blir nostalgisk iallafall. Jag vill komma in i en sån period igen. Det skulle vara kul! En rosa perid. För om man tänker efter så har jag förändrats gode mycket. Från en naturligt platinablond prinsessa till en indierocker som färgar håret i alla möjliga färger stup i kvarten. Skulle man däremot blanda dessa stilar skulle man få det jag stör mig på allra, allra mest. Rosa rockare, med glitterdödskallar och texter på det u-ringade linnet som säger "Rock'n'roll forevah" och så några rosa hjärtan. Gärna med lite Hello Kitty också. Ungefär som Avril Lavigne har blivit nu. Huvva.

Ojdå, nu kom jag långt ifrån ämnet. Jag tänkte bara berätta att i och med denna microsekund-långa tanken om att jag heter Sara och att jag är en Sara så fladdrade en hel del av mitt Sariga liv förbi och jag kom fram till att jag aldrig ska byta namn.  ;) Nejmen fy. Varför låter allt så bra i huvudet men låter patetiskt när det väl är nerskrivet?
Snart stänger jag ner bloggen.. eller?

---

 
När jag ändå är inne på Avril..




Det här är den äkta Avril.
Nog skulle jag hellre se äkta ut, skriva och sjunga/spela
mina egna låtar som förövrigt är bättre än man tror,
och vara mindre känd..



än att vara.. såhär. Jag menar VARS GICK DET SNETT?
Hon sjunger om att hon snor pojkvänner och att hon blir så HOT.
Man kan ju, hrm, undra vad som hände på vägen..