ssarasamuelsson

Gårdagen var bra. Den var faktiskt väldigt bra! Tio över åtta hade vi matteprov och optimist som jag är trodde jag att jag skulle faila (...). A-delen var knepig, men ju fler tal jag räknade desto bättre verkade det gå. Jag blir då godkänd iallafall. :) Gympan därefter var väldigt rolig, och roliga syner av uppspärrade och förskräckta ögon blev det av alla pingisbollar studsandes runt överallt. Konditionstestet gick väldigt bra. Nästa vecka är det skridskor och jag tycker att det är utomordentligt att ingen i klassen spelar hockey eller något sådant, för det betyder att vi allihopa kommer dratta på rumpan och göra bort oss i mängder. Helt okej, med andra ord.

Jag måste också meddela att samhällslektionen aldrig bjudit på så mycket skratt som denna dag. Alltihopa började med Majas loppa. Ni vet, en sådär pappersgrej med färger. Ja, ni vet. Efter att ha offrat mig som försökskanin och fått mig en rolig uppgift, tog jag emot den med glädje. Jag skulle skriva "Du är bra" på en lapp och he i någons skåp, men min vänliga sinnesstämning gjorde att jag ville skriva ytterligare några lappar för att sedan dela ut i fler skåp. Hoppas folken blir glada. :) Hursomhelst, jag och Adam började direkt att skruva upp vårat kreativitetstänkande. Pysselhörnan skulle man kanske kunna kalla det. Nej, men vi ritade väldigt fina teckningar iallafall.

Saken är den att när vi var i full fart med att rita båtar, vatten, flaggor och sjömän kom självklart Olle förbi utan att vi märkte det. Han såg undrande på våra konstverk och frågade sarkastiskt hur det gick med arbetet. Snabbt som ögat började vi bortförklara oss om att våran ideologi skulle vara som en båt! En kapten som styr det mesta, sjömän som ser till att allt (samhället) fungerar som det ska och självklart fick vi ju inte glömma det stora, öppna havet som symboliserade att man har hela världen framför sig, och att man har tillgång till alla möjligheter som kan tänkas finnas. Med stora gester och armrörelser pladdrade vi i mun på varandra och tillslut bryter Olle vårat muntliga "hela havet stormar" genom att imponerat fråga "Jasåja, så ni har läst boken?" "Ehm, vilken bok..?" "Boken som heter Forum, ni vet, där har dom beskrivit samhället som ett fartyg, med kapten, båten, sjömännen" och blablabla. Sen ryker han till med ett "Bra jobbat". SAVED! Länge leve improvisation! :)

När skolan slutat och jag och Maja i långsam takt begav oss hemåt, tycktes vi höra något glatt och skuttande bakom oss, och vad kunde det vara om inte Jeff och Malin? Så vi tog följe till Ramus, och sedan iväg till Kvartersbageriet för att fika. Det var verkligen trevligt. :D Jag har varit och fikat där ganska mycket på senaste tiden. Jag tycker att det är så mysig stämning där, och det är perfekt för att bara sitta ner och läsa en bok. Själva grejen med det strider i princip mot mina principer, efterssom jag aldrig tar det lugnt och definitivt aldrig läser en bok. Konstigt egentligen, eftersom jag har märkt att jag älskar att läsa. Om det är en bra bok förståss, annars orkar jag aldrig läsa klart.

Anyway. Efter det goda fikat och ett jeansinhandlande tillhörande JeFFner drog jag hemåt. När jag så stilla satt på datorn och trodde att jag hade tråkigast i världen kom den glada nyheten. Frida skulle komma och hälsa på! :D Det är inte ofta man träffar henne, men nu jäklar är det dags. Så kvällen spenderades med den trots allt kära familjen. Och vilken film passar bättre till mig just nu än School of Rock? Ja, säkert många, men jag kände att det var god tid för en sådan film. Och för att avsluta denna något förvirrade blogg citetar jag Jack Black:

You're never to young to rock, and you're never to old to be young. - True , so true.