ssarasamuelsson

ssaraholmdahl.blogg.se - läs!

Som Sara skriver hade vi ett långt samtal om huruvida man ska vara som man vill vara eller som man känner att man är. När jag gick där på JC och såg dessa tröjor satte hjärncellerna igång. Inte de logiska hjärnceller man använder i skolan osv, utan de som frågar "Hur är det nu, vad vill jag?" "Vem är jag, egentligen?"  och "Vem ser andra mig som?". Det är så sjukt svårt att veta. När jag skulle köpa nya gardiner för ett antal månader sen ställdes jag inför frågan vilken färg jag skulle välja. Chockrosa eller limegrön? Vid första intrycket var det chockrosa som dominerade framför min näthinna, men så slog tanken över till "men.. jag borde väl vara grön?".
   Det slutade med att jag valde de limegröna gardinerna och hittills har jag faktiskt trivts ganska så bra. Jag har gröna converse, gröna byxor, gröna gardiner, grön hoodie, gröna solglasögon med grönt glas, en grön skolväska, en grön skidjacka, och tre av mina skor är vita och ljusgröna. Till och med mina joggingskor är vita och ljusgröna. Sara Samuelsson är grön, så är det bara. För mig skriker grönt något härligt och lugnt, det skriker frihet och det skriker uppror. När jag var i full fart med att skriva en kommentar till Dolmes blogginlägg om dessa tankar kom jag fram till en del saker, så jag tänkte även placera kommentaren här.

Åh du är så sjukt bra på att skriva, vet du det? jag menar, vet du verkligen det? Du är jätteduktig och man följer alltihop! Många gånger går jag in på någons blogg, ser en förskräckligt lång blogg, börjar läsa och klickar vidare, för jag orkar inte fortsätta. Din blogg däremot, oj. Och precis, vi tänker exakt likadant! Sen vi pratade det där tvåtimmarssamtalet har jag själv funderat lite och hör och häpna, jag kom fram till samma sak. :) Att man inte är någon speciell. Jag är varken grabbig eller flickig, trots att jag hellre vill framstå som grabbig. Jag är mig själv, jag är Sara Samuelsson. Jag skapar den jag är, vad jag gör och vars jag vill. Och jag vet att du är likadan. :) Vi är likadana. Just nu är jag tårögd, ska jag säga, för jag tänker bara på vars vi kommer hamna. Frihet, egentligen är världen full av frihet. Det är bara människans osäkerhet som skapar murarna runtom dem.