ssarasamuelsson

När jag känner mig som mest snurrig och vilsen, då vet jag att jag är hemma igen. Både metaforiskt och bokstavligt.
Bokstavligt för att dessa dagar, eller nej vänta. Det är fasen bara två dagar. Dessa två(2) dagar har jag varit allmänt vimsig, idiotisk och mest av allt så har jag skrattat åt allt. Jag har skrattat åt (med såklart) Dolme, Maja, Anders, Jeff, Linnea, Adam, Simon, eller fan, alla i klassen. Jag har saknat dem så himla mycket. Like knocking on heavens door, fasen. Men mest av allt har jag nog bara skrattat åt mig själv. Dels av klantiga handligar eller dumskumma saker man sagt. Jag skattar ofta av mig själv. Det är väldigt kul måste jag säga. Det märks att jag är hemma från London.

Metaforiskt då. Förut såg jag vilsenhet eller ovisshet som ett tecken på att jag inte var riktigt hemma. Nu vet jag att jag är hemma vilket humör jag än är på, vilka kläder jag än har på mig, vilken musik jag än lyssnar på, vilka intressen jag än ägnar mig åt. Att kunna lita på folk är utomordentligt härligt. :D Hur mycket man än virrar bort sig, hur högt man än flyger och hur hårt man än faller, så har man alltid någonstans att komma hem. Så ja, när jag känner att jag är vilsen, då vågar jag vara osäker. :) Trots att det är jävligt störande i vissa sammanhang..