ssarasamuelsson

Helt otroligt. Här sitter jag, med läxor upp till öronen, och jag kan verkligen inte fokusera på någonting. Om jag väl fått för mig att jag inte ska plugga, så borde jag iallafall gå och lägga mig. Men icket. Det är för mycket att tänka på nu. Man vill en sak, som är helt omöjlig. En sak, som skulle vara helt underbar om det skulle gå. Och så tänker man på en annan sak, som är mycket bättre i praktiken, logiken och alla -iken man kan komma på. Och det är klart, jag vill verkligen ha det där suget, det där pirret i magen som säger att man verkligen vill någonting. Sådär som det blir när jag funderar över sak 1. Jag vill verkligen. Att vilja ha någonting som man absolut inte skulle kunna få att fungera, det är hemskt. Att sitta här och veta att man aldrig kommer få uppleva det där, det där makalösa pirret, det där fruktansvärt galna och konstiga pirret. Ett såntdär glatt pirr. Att sitta här och veta att det är lika att glömma det man önskar, det är så hemskt. Och ändå tror jag att du helt ifrån ingenting kommer dyka upp någonstans, helt random.