ssarasamuelsson

Alltså.. nä. Det går inte. Nej, nej, nej. Såhär kändes det efter patrullriks i somras också. Att måsta lämna alla man lärt känna landet över, lämna alla djungeltelegrafer och maffior. Att måsta lämna läger är något av de mest fruktansvärda jag varit med om. Det är jag nästan bombsäker på. Jag tillhör ju lägret, och på detta läger har jag insett att jag tillhör Jesus, vilket gör att det hela får ett extra plus i kanten. Egentligen har jag ingen lust alls att sitta här och sammanfatta lägret i någon slags lista eller något, och bara rabbla upp grejer vi gjort. Rösten försvann av allt lovsjungande, och troligtvis blev det inte bättre av allt skrikande i djungeltelegrafen eller allt jublande på nyårsafton. Men kul var det. Skrattat har man. Gråtit har man.. väldigt mycket. De här dagarna har verkligen förändrat en, det märktes. Jag fick känna mig förlåten, renad och lycklig, bara genom att öppna sig lite för Jesus samtidigt som hundratals andra människor. Fasen vad grymt det var! Ocg glad blev man! Och som David så vackert bemärkte det; "Jag tror visst någon har fått en överdos av Den Helige Anden!" Hahaha, ååååhååhåfghlksrt89yfiokvbgfd. Allt jag ser framför mig är Jonatan, Simon, Oliver, Mattias, Johan, Johan L, Tobias, Anna, Linnea, Linnea, Camilla, Anna, Julia, Johannes, Emelie, och ja, herregud, ni allihopa! Och Serri! Och Kornelia! Caroline, Ann... jag skriver inte detta för att skryta, inte på något sätt alls. Jag räknar inte ens med att så många läser detta. Shit!! Alla människor. Kom tillbaka... jäklar, jag saknar alla redan.

Men Dolme och Majsan, ni är grrrrrrrreat! <3 :') även fast vi alla är ganska så trötta. :) nästan lika trötta som Oliver. :)