We're building bridges, we're building a home.
Bra dag! Jag är så glad, så glad, så GLAD!!!!! Hahahaha, åh jag vill bara skratta, gråta, kramas! Hrm, vi tar det från början. Klockan 16.45 började min och Majalas promenadtur till Domes nya lya. En störtskön lägenhet vid Rådhustorget. I väntan på att Elina Källman snart skulle komma inrullandes med bilen, kollade vi oss omkring i lägenheten. Tillslut blev klockan kvart över 5 och vi gick ut för att tränga ihop oss i bilen tillsammans med Elina och Sanna. Efter många mil av prat, skratt och sång var vi äntligen framme i Skelefteå, där våran egentliga destintion var Vinterrocken, där band och så uppträdde inför deras trogna fans.
Chrille Hiding var där, älskade Nightsky, Day of Hope och SÄLTEATERN! Oj, det var det bästa på väldigt länge, förutom själva grejen med Livskraft då. 4 killar/män som, helt utan manus, uppträdde en improvisationsteater, helt enkelt. Sjukt kul! Det som var det roligaste med kvällen var dock alla människor, gemenskapen, umgänget. Vi som umgicks mest med varandra var jag, dolme, maja, camilla grahn, sara "serri" eriksson, och marielle, som jag inte vet efternamnet på. :/ En tripp till Frasses blev det för oss senare på kvällen, och alla köpte vi varsin milkshake. Serri köpte först en stor, och sedan en superstor till, milkshakedyrkare som hon är. ;) Underbara människa!
Och att träffa hela nightsky var underbart! Längesen sist, grabbar! :/ Och alla kramar man får när man kommer dit! Kramarna var så hårda att man skulle kunna tro att man inte sets på år och dar, men i själva verket var det ju bara i torsdags det blev adjö. De kramarna var guld värda. Kramar som är varma och säger att man betyder någonting för den personen. Att se personer man aldrig i sitt liv trodde skulle göra något sådant, komma skuttandes med öppna armar, och le som en idiot. Fördomar krossas och många hårda kramar tas emot. Med glädje! När vi insåg att vi skulle vara tvugna att bege oss hemåt blev det också kramar. Denna gång var kramarna lika hårda och varma, och riktigt ärliga. Något jag fortfarande ler åt är tanken på hur många personer som skrattandes upprepade samma fras till mig, dolme och maja. Det blev nämligen så att när vi gått omkring och sagt hejdå till alla så fick vi ändå stå och vänta på våran skjuts. Detta gjorde att vi gick för att umgås med alla dessa personer igen. Med skratt i orden hördes det många gånger: "Men är ni kvar än?! Är ni fortfarande kvar?!"
Chrille Hiding var där, älskade Nightsky, Day of Hope och SÄLTEATERN! Oj, det var det bästa på väldigt länge, förutom själva grejen med Livskraft då. 4 killar/män som, helt utan manus, uppträdde en improvisationsteater, helt enkelt. Sjukt kul! Det som var det roligaste med kvällen var dock alla människor, gemenskapen, umgänget. Vi som umgicks mest med varandra var jag, dolme, maja, camilla grahn, sara "serri" eriksson, och marielle, som jag inte vet efternamnet på. :/ En tripp till Frasses blev det för oss senare på kvällen, och alla köpte vi varsin milkshake. Serri köpte först en stor, och sedan en superstor till, milkshakedyrkare som hon är. ;) Underbara människa!
Och att träffa hela nightsky var underbart! Längesen sist, grabbar! :/ Och alla kramar man får när man kommer dit! Kramarna var så hårda att man skulle kunna tro att man inte sets på år och dar, men i själva verket var det ju bara i torsdags det blev adjö. De kramarna var guld värda. Kramar som är varma och säger att man betyder någonting för den personen. Att se personer man aldrig i sitt liv trodde skulle göra något sådant, komma skuttandes med öppna armar, och le som en idiot. Fördomar krossas och många hårda kramar tas emot. Med glädje! När vi insåg att vi skulle vara tvugna att bege oss hemåt blev det också kramar. Denna gång var kramarna lika hårda och varma, och riktigt ärliga. Något jag fortfarande ler åt är tanken på hur många personer som skrattandes upprepade samma fras till mig, dolme och maja. Det blev nämligen så att när vi gått omkring och sagt hejdå till alla så fick vi ändå stå och vänta på våran skjuts. Detta gjorde att vi gick för att umgås med alla dessa personer igen. Med skratt i orden hördes det många gånger: "Men är ni kvar än?! Är ni fortfarande kvar?!"
Kommentarer
Trackback