ssarasamuelsson

Jag har märkt en hemsk sak. Eller märkt och märkt, snarare insett med tiden. Tyvärr tappar man kontakten med folk. Folk man förut hade jättebra kontakt med, folk som man spenderade långa sommarnätter med att prata om vad i hela fridens dagar man ska göra av livet, folk man var blinda och småtänkta ungdomar med, dom är vuxna nu. Inte vuxna som i 25 års ålder, men de vet vad dom vill göra. Vi vet vilka vägar vi ska gå. Och vägarna korsades tydligen inte något mer. Jag vet att jag överdriver genom att beskriva det på ett så dramatiskt sätt, men det är en intressant tanke. Det är ju trots allt bara att klicka iväg ett meddelande över msn och börja snacka. Men det märks ändå att saker och ting förändras.Att förlora folk man känner är nog bland det värsta jag vet. Iallafall om man tycker mycket om dem. Annars skulle man nog inte kalla det en förlust,  i guess. Men här är ett råd. Om ni känner att ni glider ifrån någon, spelar ingen roll hur nära ni är,
skriv eller ring eller något, bara för att prata. Det uppskattar nog alla. :)