ssarasamuelsson

Bloggen är väldigt passé för min del. Jag känner att jag inte riktigt kan skriva om allt jag vill och allt jag känner. Jag förstår inte riktigt varifrån denna idé kommit, men plötsligt är jag så rädd att folk ska veta saker. Det finns ju inget jag har att dölja, och inget vidare intressant liv what so ever, egentligen. Men ändå känner jag att jag inte riktigt kan öppna mig lika lätt som förut. Kanske är det eftersom jag har som mest 6 läsare/dag nuförtiden som gör det hela skrämmande. Det är ju liksom ingen idé att skriva om sitt liv, om det ändå iprincip bara är jag + 5 st som läser. Då, kära vänner, känns mina problem så onödiga att dra upp. Och speciellt när mina problem egentligen inte är vidare stora problem, och när jag ändå bara ändrar perspektiv och åsikt i mina problematiska tankar. Haha! Jag vet inte. Om jag skriver någonting här är mest bara för att jag vill att du ska läsa. Eller du. Eller kanske du.
   Ingenting känns så värt att berätta om, haha. Allt jag gjorde under examensveckan, shit så underbara dagar! Men det stannar liksom i huvudet och i hjärtat istället för att låtas skrivas ner i bloggen. Nej, jag har inte ett värdelöst liv, jag älskar mitt liv. :) Men min skrivförmåga är borta. Det märker jag i låtskrivandet också. Det är nog inte så bra att låta mina upplevelser och känslor stanna inom mig. Allt rör bara ihop sig och jag vet snart inte vilken känsla som tillhör vilken händelse. Eller vilken person. När jag tänker efter skriver jag kanske trots allt inte för att dessa 5 läsare ska få något att roa sig av. Inte heller för att du eller du ska läsa. Just nu skriver jag bara för att få lite saker uppklarnade. Jag tror det fungerar. :) Jag hoppas det fungerar. :D