ssarasamuelsson

Det känns god tid för en blogg just nu. Ja, hejhej, jag har väl tillbringat helgen i Umeå med systrarna och det har varit helt okej. Kände mig dock smått ivägen då de verkligen försökte se till att jag hade kul och så. Jag verkligen haft mycket att tänka på, och det har då i sin tur gjort att mitt beteende blivit "trött", "tyst" och "osocial". Förlåt för det, älskade systrar. :/
   Och tankarna då.. ja, vad kan man säga om dem? Denna helg har jag gått igenom en hel del. Negativa just at the moment, men relativt positiva i det långa loppet, och redan här känner jag att jag skriver på ett så deppigt sätt att till och med plastblommor vissnar. Jaja, haha. 
    Vet ni, jag skrev ett avsevärt långt blogginlägg här, men jag insåg då att det enda sättet att få någon lösning på detta dilemma är att sluta älta det, och följa det som känns rätt. Okej, nu behövs inga krångliga ord eller snitsiga formuleringar. Det finns två olika avstånd. Geografiskt och mentalt. Mer än så behöver jag egentligen inte säga. Men förhoppningsvis slutar detta med att båda avstånden övergår till en person. Även om det gör så ont att jag bara vill grina. Fastän jag inte vill inse det så växer avståndet mer och mer, och jag tror inte det kommer sluta växa heller. Och det gör att någonting annat växer på annat håll. Förhoppningsvis något mer positivt. Fan vad osäkert det här blev. Vilken jävla chansning..