ssarasamuelsson

Jag måste blogga. Jag bara måste blgga. Dom där tiderna kommer jag nog sent glömma, och snart är det dessa tider igen. Sommartiderna. Det får mig att vemodigt men skrattretande att tänka på den där dagen. Oj, så hemsk dag. Inte hemsk rakt igenom, men pinsam. Haha, jag ville bara därifrån. Men är det något jag vet så är det att aldrig ångra stunder som fick en att le. Just då log jag inte, men nu ler jag ganska ofta åt det. Sommartider, hejhej, sommartider. Haha, shit vad man gick igenom. Jag hoppas att vi fortfarande känner varandra, för något av det värsta som finns är att förlora en kompis. Men någonting är i vägen, helt enkelt. Men jag vet bara inte vad än.
   För som den där dagen/kvällen. (Jag kommer inte ihåg om det var p dagen eller kvällen, men mörkt var det iallafall, haha.) Då gick allt så himla bra. Att snacka med varandra, inget konstigt alls. Att titta på varandra, no prob. Det är sådana tider som får mig att le. Sedan börjar man bara fundera och ifrågasätta sig själv vad man hade kunnat göra bättre. Men eftersom jag hellre ler än grämer mig, gör det tyvärr att jag aldrig tar itu med saken. Jag saknar ju dig, kanske inte på sättet du skulle tro dock. Eller vad vet jag vad du tror. Jag vet inte ens vad jag själv tror.

Allena var jag,
han kom allena;
förbi min bana
hans bana ledde,
han dröjde icke,
men tänkte dröja,
han talte icke,
men ögat talte. -
Du obekante,
du välbekante!
En dag försvinner
ett år förflyter,
det ena minnet
det andra jagar;
den korta stunden
blev hos mig evigt,
den bittra stunden,
den ljuva stunden.

ehm.. aha. dikthäfte i svenskan, kui-prov imorgon, samhällsprov, ett till samhällsprov, mattenationella(?), engelska, myyyycket. :(