How far would you go, just to make me stay?

Idag har jag verkligen haft en asskön dag! Dagen började 8.10 då min första lektion började. Eftersom jag skulle vara på Läkarhuset Björnen kl 9 hann jag då inte vara med på skapande musikverksamheten mer än en halvtimma innan jag var tvungen att bege mig. För vad skulle jag då göra där? Jo, jag skulle äntligen få ta bort gipset, minsann! Efter en dryg månad var det nu dags tillslut! Det är klart, lite tråkigt blir det ju att inte få se alla kloka ord och allas autografer och små bilder som varje dag funnit klottrade på min vänsterarm, men att slippa icapåsen då man duschar är guld. ;) Handleden är fortfarande väldigt öm, och eftersom gipset alltid varit ett stöd som hindrat mig ifrån att stödja mig på olika sätt eller böja handleden fel, märks det mycket väl när jag böjer eller vrider handen fel. Riktigt ont får jag ibland! Men det beror ju på att jag inte kunnat röra armen och att mina muskler och all motorik är helt kejk. Oj, vad jag pladdrar. Jag tog bort gipset, och det är jättehärligt, men det gör ont ibland när jag vrider fel för att inte gipset är där och hindrar mig! Sönna. Sedan kom jag tillbaka till skolan där jag fann Nils och Isabella göra uppgiften jag var tvungen att gå ifrån. Jag hoppade in igen och vi gjorde riktigt kickass stämmor! ;) Och jag och Nisse funderar på att bila ner till Göteborg och Pier Pressure, någon som ska dit?!
Dagen rullade på och all of the sudden slutade vi sista lektionen och jag blev upphämtad av mamma för att åka till en mycket trevlig skräddartant för att sy in min balklänning. När det var gjort fick mamma iden att gå på stan så jag hakade lätt på. Balskor/skor till annat festligt tillfälle införskaffades, och trots att de är någon halv storlek för stora är det nog det absolut fränaste par skor jag någonsin ägt! Bild kommer kanske. :) Sedan gjorde jag något alldeles speciellt. Jag gick och spontanklippte mig och jag köpte även en hårfärg som jag denna kväll applicerat och sköljt ur mitt hår. Så här sitter jag alltså, utan min älskade blonda slinga, och är riktigt brunhårig! Hela håret! Jag har inte längre en meters utväxt, och inte längre flera olika brunnyanser i mitt hår. Och inte min blonda slinga och så lojalt följt med i två år, oavsett annan hårfärg. But show must go on! Det finns även annat som förändras nu. Och jag blir inte nå klokare alls. Måste en drömmare skärpa till sig och bli realist?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0