ssarasamuelsson

Jag och Linnea diskuterade nyss (diskuterade och diskuterade, men vi pratade om det) att vissa låtar beskriver sin livssituation bättre än man själv. Man stöter på en låt som berättar precis hur man känner och man tror, som Linnea sa, att den är skriver just för en själv.

Heres a song for you all. På tal om det jag skrev ovan.

Här har ni lite videor från vår kära vän Mathias Risberg. :) Diggar vi the people or what?

 



det var inte som i filmerna.
det här var verklighet.
jag började gå fort.
jag började gå ännu fortare.
den sista biten sprang jag,
och jag kunde höra hur
häftigt jag andades när
jag väl stod i hissen.
det här är inte som i filmerna.
det här är ännu värre.

Varför kan du inte bara komma hit, hålla om mig, stryka fingrarna genom mitt hår och säga att vi typ ska.. gå på promenad, vadsomhelst. Jag önskar att det där inte spelade någon roll, men jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill inte höra på när du säger sådär. Men det är aldrig lätt att inse att man kanske hade fel. Men jag vill inte ha fel. Inte när det gäller det här. Och du vet inte ens om det. Vad fan håller jag på med?!

Musik kan förklara ganska bra. Kanske inte just för andra, men för en själv... Well, take a listen. Kanske dyker det upp saker man inte tidigare förstod.

Låtskrivandet går bra. TACK mamma och pappa för pianot! Här är en låt ni bara måste höra. :)

Oj, jag har märkt att jag inte varit så aktiv här i bloggen. Förlåt för det. :/ Detta har hänt:

I fredags var vi på barnkalas hos Jacke och dte blev verkligen lyckat, bortsett från att jag totalt förstörde rösten i singstar. Ma kan ju tro att det är en sångares favorit-tvspels-whatever, men efteråt, nej fy så hemskt. You get caught up in the moment, i guess. Man tänker "den här låten, bara den här låten sjunger jag och skriker som bara den, sen kan jag vila!" Sen tar man ytterligager några låtar. Iallafall. Det blev gott fika, nalle puh-talrikar och ballonger och sugrör i alla möjliga färger. Det seplades Wii och som sagt Singstar. Sedan såg vi även film, men det ledde till att jag somnade. Jag är inte så förvånad över det faktiskt.
   Igår var jag hos Maja, och vi gjorde egentligen inte så mycket. Eller jo, när jag tänker efter så gjorde vi det. Vi klagade över våran förskräckliga träningsvärk från fredagen. Träningsvärken gjorde att vi givk väldiga svårigheter at ta oss emellan köket och vardagsrummet, där vi skulel se film. Vi gjorde semlor, såg High School Musical 3 och mådde gott. Man märker vad man vill hålla på med! Efter att vi sett denna film och en del av Cinderella Story fick jag världens skrattanfall, just i tid när vi skulle stappla oss mellan vardagsrummet till köket. Och jag säger då det, att ha träningsvärk från midjan och neråt, skratta så mycket att man måste luta sig mot väggen för att man inte orkar stå upp, och vara kissnödig på sammagång är ingen hit.

Och nu ska jag bara så nördig, så nördig att länka till dessa videor. Den första är för att jag helt älskar snubbens stil. Kanske inte klädstil just i detta klipp, men stil i övrigt. Ungerbar grabb! Och det andra vet jag inte. Man börjar bara undra om något såntdär skulle hända en någon gång. Men Gabriella (tjejen med svart hår, huvudroll, jag tror ni fattar vem) har SÅÅÅÅÅ MESIG RÖST! I första filmen hade hon bra röst, i 2an undrade man vad som hade hänt med henne, och i 3an, nä huvva. Men musikalfreak som jag är så sitter jag ändå lika fastnaglad.
 

 
Som ni säkert förstår ska den blonda tjejen vara jättejättesnobbig. Och när killen, Jimmie, sitter i sin loge säger han: "concentrate, jimmie, concentrate!" Det är meningen att han ska vara precis som Troy, i de kläderna han har på sig i logen, men det vankas förändring och självkänsla.

Nu har jag och maja lyckats treva oss igenom hela pappret med frågor till samhällsprovet imorgon. Good work, man! Eller woman, ju! Iallafall, så jävla dålig dag. Ursäkta att jag säger det, men allt har bara sugit. Det finns ingenting att säga. Jag blir bara så arg på folk som beter sig illa. Och folk som låter de bete sig illa, utan att göra annat än att kräla i deras stoft. Jag saknar lägerlivet. Den tiden då man kan ha fett hår, en smutsig tshirt och samma shorts flera dagar i rad utan att någon bryr sig. Där är folk med en för hur man är, inte för hur manser ut. Visst, jag säger inte att alla som inte far på läger endast går efter utseendet, men man glömmer lätt att det är ganska viktigt ändå. Utseendet. Att sända signaler, ge intryck, uttryck, avtryck. Jag orkar inte. Jag kommer aldrig orka hela tiden. Och att gå runt och se och höra någon skryta om att den kan det man själv kämpar arslet av sig för att kunna, det är pest. Och att sedan få det slängt rakt upp i ansiktet, som om den verkligen måste bevisa det för en. Jag säger samma sak, ja, vi vet att du kan. Men det är inte bara just nu, det är generellt.

Men tack, Dolme, för pratstunden. Vi har varit med om samma saker, och vi förstår varandras situationer utan att det behövs vidare förklaringar. Här är en vers för oss. Och en refräng.

Jag ska göra nånting
Jag ska slå er med häpnad
Gå över en gräns
Jag ska bryta mig ut - Kent, Ingenting

This time we're not giving up
Let's make it last forever
Screaming "hallelujah"
We'll make it last forever - Paramore, Hallelujah

shit, jag kan inte förstå varför jag inte lyssnar lika mycket på Lars längre.
Han är ju enastående.

Nepp, fortfarande lika oklart. Kanske är det jag som gör det hela oklart, jag vet inte. Har jag gjort något emot dig? Isåfall, berätta det! Jag är ledsen om det är så. Jag tycker dock att hela den här grejen är så absurd. Ena dagen säger ett leende och en hälsning mig att allt är lugnt, och nästa dag blir man helt förbigången. Jag hatar det! Du tänker säkert inte ens på det, och för mig förstör det resten av dagen, bara för att jag blir så irriterad och inte kan sluta fundera på det. Och jag vet inte ens om jag blir irriterad på dig, irriterad på mig eller irriterad på att det är såhär.

Låten delar jag med mig mest för att den är bra. Och för att några ynka rader fungerar till situationen. Dom raderna får listas ut själv, men det enda jag kan säga är "inte på det sättet". Jag vet inte, ååååhåkogjik. Hur ska jag annars förklara?
Eller nä, nu när jag lyssnar igenom den så inser jag att om du lyssnar på den och tar det bokstavligt skulle du bara missförstå. This is the last damn chance. Or else i really dont know. 
 

Man vill ju som alltid sticka ut, eller åtminstone be something som inte alla andra är. Nu har jag länge funderat hur jag ska göra med mitt hår. Rödare? Knalloranget? Ljusbrunt? Mörkbrunt? Svart? Ska jag klippa mig? Isåfall, hur mycket? Lugg? Inte lugg? Något alldeles crazy eller något som bara smälter in? Då såg jag nu en frisyroch färg som skulle passa ganska bra. Det är inte sådär WOOOOWWWWWWOWOWOWOWWW men dte syns ju ändå att jag gjort något annorlunda med håret. Jag blev faktiskt väldigt taggad. Ungefär som denna rockchick i videon downunder. Sara Löfgren everyone! Stor förebild! Absolut inte bara för hårets skull.

Jag trodde adrig jag skulle till att säga detta, men jag vill verkligen inte vara här. Jag vill inte göra det här. Jag tar en buss imorgon någonstans. En buss til ingenstans, du vet. Jag vet. Jag vill inte vara här längre, jag vill vara där! Där, där, där!!!
Det är konstigt hur man kan ändra sig så. Från att sitta i en bil hem från bergsviken, höra margot prata om att hennes mamma ringde vid fel tillfällen, och att jag faktiskt hör mig själv säga "Jag önkar att min mamma ringde någongång." TILL att inte mer än att hinna komma innanför dörren innan helvetet brakar lös. Ni vet ju ändå tt ni alltid har rätt, och jag vet ju ändå att ni alltid har rätt. End of fucking discussion! Så är det ju alltid! Det är ju ingen jävla ide ändå! FÖRSTÅR NI DET? Det spelar ju ingen roll vad jag gör eller inte gör, jag har ju ändå ingenting att säga till om. Och ja, jag önskar fortfarande att mamma ringde någon gång bara för att prata. Och nej, vi har inga problem i familjen. men ni kan väl också anstränga er, eller?! Det värsta är att jag vet att ni har rätt! Jag orkar inte med det här. INTE nu.

Den här dagen var så jäkla bra. Solen sken, isen smälte och droppade från taken, och jag tror tillochmed jag hörde något fågelkvitter. Folk hälsade, livet lekte och allt var bara allmänt bra. Så dte var dte jag tänkte berätta om idag. När jag idag gick utanför dörren för att möta maja på coop, då kändes det faktiskt som att djur skulle komma till mig och sjunga med mig, pecis som i snövit, eller att något så ironiskt skulle hända som att jag just i den känslan blev påkörd av en lastbil eller något. Det skulle se ganska kul ut i en film. Sen jävlat bark. Som jag svär, hör du?

Mitt när jag stod och diskade hörde jag Im yours av Jason Mraz. Då började jag tänka på Dolmes förra klass's klassresa. Jag vet inte varför, för jag var ju inte med. Och jag hade ju som ingenting med det att göra. Men det lättade då ångan i mitt huvud. Så det var ju bra. ÅÅÅÅÅH VAD ARG JAG BLIR!!! Jag vill vara där, där, där!! Inte freaking här, här, här. Shit, så sär, sär, sär. Jag är inte kär, kär, kär. Se och lär, lär, lär. Hur mycket man än bär, bär, bär så kommer de bli bättre, jag svär, svär, svär.

Oooooj så tråkig dag. Och pluggade jag något? Knappt. Äh, jag får skylla mig själv. Dock tyckte Maggis, en lärare, att jag förtjänar att få vara utan frånvaro på senaste lektionen för att jag faktiskt pratade med Maja i telefon under den lektionen och var med på så sätt. Vi har grupparbete och vi ska göra egna låtar. Jag satt vid mitt piano här hemma och Maja satt vid ett piano i skolan och tillsammans jobbade vi mobilt fram stämmor och sådant till låten. :) Men som sagt, jag vet inte om dagen gått snabbt eller sakta. Jag vet bara att jag inte gjort ett skit. Har dock gjort samma som jag gjorde flera gånger förut. Satt läääänge framför datorn och kollade in olika musikvideos, backstage-klipp, egengjorda videos av/på mcfly. Och Dougie då ofc. Nä, så hemskt. x)

Jag fick för mig att lära mig Zombie av The Cranberries på gitarr, och det var nog den roligaste låten på länge. Fyfanken alltså. Rösten mår inte bra, men jag måste bara spela och sjunga den en gång till. Jäklar!

Sagt och gjort, jag spelade den en gång till. Nu måste min röst vila.

Och min klass ringde precis mig, hahahahah jag fattade inte vad dom pratade om. xD och så kom tydligen fröken så då skulle jag vara tyst, och den skulle jag prata igen osv. Älskade klass. ;)

Det finns ingen speciell anledning till att det en zombie-blogg idag. Jag sökte runt på youtube och kom till the sims-videon där nedanför. Då kom jag att tänka på en tshirt jag sett på threadless. Sen kom jag att tänka på en grymt bra låt av the cranberries. :} zoooombiiiie... braaaiiins... me.. waant.. BRAAAIIIIIIINNS! Nä. Men here you go. :)



 






Jag vet att bilden inte syns bra alls, men det är iallafall siffror vid de olika situationerna på bilden och sedan instruktioner om hur man ska gå tillväga för att utplåna zombien i de olika situationern, med en gnutta humor då ofcourse. Hrm. Yeahh.

Vet ni freaking vad?!?!  I FOUND IT, DAMN IT! :'D åååh lycka! Detta satt jag och såg när jag var liten! Men dock vet jag inte vars alla råttor i programmet tagit vägen. De finns inte i klippen iallafall. :/ Men still, i found it! :D Påminner lite om Wipeout som går på tv nu. Och det är samma programledare, slog det mig också. xD

Oj så härligt. Oj så härligt. OJ SÅ HÄRLIGT! Barréackorden sitter som en smäck och det gick super att spela Paramore's Fences! Success! Fortfarande sjuk gott folk. I veckan har vi massa prov, och jag undrar om jag kommer göra dom i veckan eller om jag kommer spendera kommande 7 dagar sängliggandes. Paniken börjar dock sätta sig i bröstkorgen när jag inser hur lite jag egentligen pluggar. Jag skäms nästan. Om jag vill ha betygen på topp får jag fan ta och jobba för det. Och jag måste inse det också. Fuck. aja, jag kommer nog plugga lite idag, trots sjukan. Gitarr kommer det garanterat bli, så lyckad som jag känner mig nu, på gitarr. Och jag måste bara påpeka detta, trots att det är så onödigt som dte bara kan bli. Jag har good hairdays hela tiden nu! Det känns så djuriskt härligt att håret är friskt. måste klippa mig nu snart och fräscha upp det ytterligare litegrann. Var några månader sen jag klippte mig sist. :) Aja, nog med utseendesnack. Rekommendationer på band: The Cure och The Dandy Warhols. :} Hoho.