ssarasamuelsson

Tja. Jag känner att jag kanske borde uppdatera litegrann.

- Vi har påbörjat ett band, så tummarna upp för det! Om allt går som vi vill kommer det här att bli kick ass och vi kommer rocka så hårt det bara går! :) Hittills är det jag på sång, jeff på trummor, anders på gitarr och maja på bas. Vi får se hur det här går!
- I onsdags spenderade jag min sista dag med tha movie-people. Jag har nämligen, liksom runtomkring 15 andra pojkar och flickor varit statist i filmen "Jag saknar dig". Vi har agerat medlemmar på ett teaterläger som huvudpersonerna var på. Jag har en replik och förhoppningsvis syns man i filmen, haha. Det blir ju sannerligen ett fränt minne. :)
- Musikalen går med stora kliv framåt och vi dansare/sångerskor håller på att slita höfterna av oss i ren förtvivlan att lära oss danserna, haha! Shake that ass är precis vad vi i "svarta kvartetten" kommer göra.
- Jag har blivit väldigt trött på sistone. Jag sover iprincip hela tiden, haha!
- Jag har börjat träna på kvällarna.

åh, vad jag saknar en kille som dig.
En kompis så jordnära och med fötterna på marken, men med världens största drömmar. Mycket välplanerade drömmar. Lite ovanliga i min värld, men så fantastiska drömmar. Aldrig har jag träffat dig, men du gav mig så mycket. En killkompis som dig, åh vad jag saknar. Hör av dig, will ya?

http://www.youtube.com/watch?v=rwhU99_66R8&feature=fvst

"Haha" åt rubriken. Fyndigt, Sara! Där fick du till det!

Jag är så förvirrad. Ska jag, ska jag inte? Vill jag, vill jag inte? Borde jag eller borde jag inte? När jag väl har det i min hand vill jag inget annat än att öppna handen och slänga bort det. Är jag rädd? Ja, jag är skräckslagen. Jag är livrädd. Eller? Vad annars är det som sätter stopp? Avstånd? Garanterat. Men jag har ju velat så länge. Jag är så förvirrad!

En intressant sak har jag däremot att dela med mig av, istället för det förra osammanhängande inlägget. Kolla på denna video, folks. Och kanske främst ni i före detta ES1B! :)




Jag har ingen aning om vem som gjort den, men eftersom denne har en bild på mig och linnea som visningsbild på användaren måste denna underbara klass kallad ES1B vara viktig för denna person. :) Om denne gjorde den här videon för att reta upp oss fungerade det inte. Jag tackar dig, du okända videomaker, för jag blev väldigt lycklig när jag såg den! :') Fast jag tror seriöst inte han/hon gjorde den för att reta upp oss. Snarare tvärtom. Kanske.. äh, jag vet inte. WATCH AND ENJOY!
Och det roligaste är att i princip hälften av alla bilder är mina eller dolmes. xD

Hej

Jag har faktiskt ingenting att skriva om. Eller jo, egentligen har jag väldigt mycket att skriva om, men om det mesta kan jag inte få fram några ord. Jag vill helt enkelt inte klarlägga någonting eftersom jag vet att jag bara kommer ändra mig inom kort. Orden finns där, visst, det gör dom, men dom ska då verkligen inte ut i bloggen.

Den senaste tiden har jag mest hängt med gänget. Vi har spelat volleyboll, badat, lekt livet på Teknikens Hus och bara mått gott. Dock saknar jag grillkvällarna, det insåg jag idag. Jag saknar Norrfjärden, shit, det gör jag. Men jag vet inte om jag vill flytta hem. Nej, jag har det bra här. :)
   Justja, stugan är i full gång, och igår var jag och målade ena väggen faluröd. No braging, men jag tycker verkligen om vårat läge. Öppet, en del skog, lite annat, mycket sol och värme. Och asmycket fisk! Haha! Det kommer bli asbra, tror jag. 
   Vad kan jag mer berätta? Shit, vad jag känner mig tom. Haha, jag är allvarlig, helt freaking empty! Dagen har varit stressig och helt störd, så det kan ju bero på det. Vet inte hur jag ska känna, jag ändrar mig ju bara.. men nej! Detta skulle jag inte skriva om.
   Simon flyttar ju nästa vecka! Vi var hemma hos honom igår för att säga hejdå och bara hinna umgås med honom innan Amerikat. Det var riktigt roligt, måste jag säga! :) En hel del folk var där, och vi pratade, lyssnade på musik och drack läsk i massor, åt hamburgare och åt paj. Paj med usa-flaggor tillochmed! Några timmar in på kvällen bestämde vi oss för att vandra till en lekpark nära hans hus. Där lekte vi med en opumpad basketboll, klättrade i klätterställningar och chillade till zelda-musik, haha! Linbana blev det sedan. När vi var trötta och lessa begav vi oss till Simon igen, för att då besluta oss för att fara och käka på max. När Pär och Bryne var mätta och belåtna på sina 20 nuggets + tre dippsåser moppade vi till Sebbe, och Sebbe, mina vänner, har the most fantastiska hus! Hur stort som helst! Tre vardagsrum och garanterat 40 andra rum, haha! Så fort vi kom dit var jag bara tvungen att springa runt som en tok och fascineras av allt som fanns i detta hus. Vi såg film, höll på att somna, moppade hem. Det var den dagen det! Om du läser detta, Sinon, HOPPAS DU FÅR DET BRA I USA! :)
    Och Erik flyttar ju också! Och David! Och Johan, fast han flyttar närmare och inte längre ifrån som de andra tre gör.
    Sedan har jag nog ingenting mer att berätta om. Om jag glömt något så får ni ursäkta mig. Som vi alla vet har jag minne som en guldfisk. x) 
   

Och för att sammanfoga med rubriken; Scrubs är gåoude så bra! ;)

And you've got your love online
And you think you're doing fine
But you're just pluged into the wall

And that deck of Tarot cards
Won't get you very far
There ain't no hand to break your fall

Well, I know what I've been told
You've got to know just when to fold
But I can't do this all on my own
No, I know
I'm no Superman
I'm no Superman

Okej, nu har jag fått det avklarat. Gråtit över en kille, check! Men Jesus, jag tackar dig, för att du fick det att gå över så fort. Ångesten, oron och förvirringen iallafall. Det var längesen någonting kändes sådär, måste jag säga. Jag tänker på det fortfarande, vilket inte är så konstigt iochförsig eftersom det gått en dag, men det känns bättre. Jag är trots allt lite glad över att det blev såhär. Jag insåg saker, och jag insåg att jag verkligen måste bättra mig och ta sånt här på allvar. Hade det inte hänt hade du kanske fortsatt vara i samma förvirring som jag fick uppleva några timmar. Hellre att det gör ont för mig än att jag orsakar att det gör ont för dig. Det här var bra, en varning för mig. En läxa har jag forhoppningsvis lärt mig.



ANNARS DÅ?

Mycket bra läger! Helt underbart fantastiskt! Folk, möten, Gud, Jesus och den Helige Anden, tält, bad med kläder i pool, volleyboll, skateboard, kärlek, kärlek och kärlek. Vänskap är undebart! :')

Jag är seriöst oroad. Jag vet inte riktigt om jag hade förväntat mig det här, men alla människor har väl rätten att ändra sig.. antar jag. Det är god tid för mig att lämna det nu. Jag har ingenting med det att göra. Men det äcklar mig smått. Jag skojar inte.

Bloggen är väldigt passé för min del. Jag känner att jag inte riktigt kan skriva om allt jag vill och allt jag känner. Jag förstår inte riktigt varifrån denna idé kommit, men plötsligt är jag så rädd att folk ska veta saker. Det finns ju inget jag har att dölja, och inget vidare intressant liv what so ever, egentligen. Men ändå känner jag att jag inte riktigt kan öppna mig lika lätt som förut. Kanske är det eftersom jag har som mest 6 läsare/dag nuförtiden som gör det hela skrämmande. Det är ju liksom ingen idé att skriva om sitt liv, om det ändå iprincip bara är jag + 5 st som läser. Då, kära vänner, känns mina problem så onödiga att dra upp. Och speciellt när mina problem egentligen inte är vidare stora problem, och när jag ändå bara ändrar perspektiv och åsikt i mina problematiska tankar. Haha! Jag vet inte. Om jag skriver någonting här är mest bara för att jag vill att du ska läsa. Eller du. Eller kanske du.
   Ingenting känns så värt att berätta om, haha. Allt jag gjorde under examensveckan, shit så underbara dagar! Men det stannar liksom i huvudet och i hjärtat istället för att låtas skrivas ner i bloggen. Nej, jag har inte ett värdelöst liv, jag älskar mitt liv. :) Men min skrivförmåga är borta. Det märker jag i låtskrivandet också. Det är nog inte så bra att låta mina upplevelser och känslor stanna inom mig. Allt rör bara ihop sig och jag vet snart inte vilken känsla som tillhör vilken händelse. Eller vilken person. När jag tänker efter skriver jag kanske trots allt inte för att dessa 5 läsare ska få något att roa sig av. Inte heller för att du eller du ska läsa. Just nu skriver jag bara för att få lite saker uppklarnade. Jag tror det fungerar. :) Jag hoppas det fungerar. :D

Hej, jag märkte nu att detta blogginlägg inte blev uppladdat, so here you go.

Hejhallå! Det blev inget besök till Logen ikväll eftersom majoriteten av th3 g4ng skulle vara i norrfjärden och se film och bara umgås. Då ville jag och Dolme vara med. :) Jadu, mina ord försvinner ganska snabbt nuförtiden. Jag har ju en massa att berätta om, men det kommer inte något att skriva. Det blir bara pannkaka av allt, trots att det är ju sjukt bra grejer jag vill skriva om. All I can say is that övernattningen hos Anders med större delen av klassen, avslutningen med hela delen av klassen och framträdandet och lyssnandet av estettreornas studentkonsert idag med en liten del av klassen känns ASLÄNGESEN. Det var ju flera veckor sen, ungefär. De 24 timmarna mellan kl 18.00 onsdagen den 10onde till ca 18.00 torsdagen den 11 var lätt de bästa 24 timmarna på ett tag. Nu kanske du tycker att jag överdriver massor, men eftersom allt det där asgrymma, superyberbra var ihoppackade på dessa 24 timmar så blev det bara.. puss, som många har beskrivit det. Puss är precis var det är. Puss på klassen. :D Så nu ska jag äta någonting och sedan ska jag och Dolme dra ut med plastraketerna till Norrfjärden för att glo på film. Ajöss! :)

Vet ni.. ibland kan en stilla promenad bland grönskande natur göra mycket gott. Jag fick en stund att tänka, en stund att förstå. Och jag tror jag förstår nu. I boken "Det är aldrig kört!" läste jag detta: Gå inte alltid dit vägen leder. Gå istället där ingen väg finns - och lämna spår. You see, jag har alltid fokuserat på den delen där det står "Gå inte alltid dit vägen leder. Gå istället där ingen väg finns." Och se! Titta där i slutet av meningen. Det är en liten, liten prick där. En punkt. Jag satte punkt där. Visst, jag går min egen väg, så är det bara. Sådant som spelar roll för andra och påverkar andra kan jag mycket väl göra eller avstå från att göra för deras skull, men sådant som verkligen spelar roll och som påverkar mitt eget liv gör jag på mitt eget sätt, och för min egen skull. Sånt som däremot inte spelar så större roll och som inte direkt påverkar så mycket, då har jag inga problem med att följa andra, och göra som andra tycker. Men det finns faktiskt en till del på det där citatet som jag skrev däruppe. ".. och lämna spår." - Sara, whatever! Haka inte upp dig! Lämna spår, för fasen! Sopa inte igen dom så fort du får chansen. Skärp dig.

Jag hatar att erkänna det, men ibland kommer det dagar då man verkligen ställer sig frågan "vem fan är jag?!" där man riktigt betonar svordomen jag inte borde ha skrivit eftersom jag faktiskt slutat svära. Dessa dagar kommer allt mer sällan numera, och förut löd frågan mer "vem är jag? vem vill jag vara? then do it, Sara!" ungefär. Men idag var det verkligen "WTF?!". Nu ska jag se 2½men, glida ner i soffan med en massa täcken, och bara ha en myskväll med syrran. Te, godis och tv, success.


Letar febrilt för att hitta ett citat i boken "Alltid älskad". Det får bli detta.

"Gör ditt bästa och sov sedan lugnt. Gud är vaken."

Oh shit, noooo, oh my! Mina antal besökare sjunger med tiden, shiiiet så stressad jag är. Inte. Jag får väl göra mer reklam för mig om jag vill att folk ska läsa. :) Idag har det inte hänt mycket. Vi hade dubbel drama, vilket var tipptopp på alla håll och kanter! Mycket skratt och gemenskap, och mycket fika. Vi hade nämligen bestämt oss för att ha något slags knytkalas, så alla tog med sig en kaksort var. Det var kladdkakor, muffins, hårda kakor, mjuka kakor, chokladbollar och gelehallon. Och saft såklart. Det roliga var att alla små estetflickor i denna klass satte sig rätt upp och ner(inte bokstavligt, h3h3) mitt på golvet och alla hade de tagit ungefär en kaka av varje sort. De små estetpojkarna däremot satt och tryckte emot väggen och envisades med att inte fika. De förvånandsvärt seriösa orsakerna ar att de inte ville bli tjocka. Och där satt 13 tjejer mitt på golvet och riktigt vräkte i sig 8 sorters kakor var! Det negativa var dock att vi allihop kände det där fruktansvärda illamåendet efteråt. Pilutta oss?
   Den dubbla draman betydde ingen engelska, vilket i sin tur gav oss lite extra lycka för att klara av dagen. Samhällsen gick väl bra, vi gjorde inte så mycket. Matten gick bra för det enda vi gjorde var att fixa ihop ett släktträd som involverade hälften av folket vi känner, så ja. Ganska invecklat släktträd blev det. Maja är gift med sig själv, och hon är både mamma och pappa till Dolme. När det var en dryg halvtimma kvar av matten gick jag, Maja och Linnea ut i det gröna för att "räkna matte". Fast Linnea räknade faktiskt lite matte. :) Sedan kom Stina, sen Lisa, sen Dolme, sen annat folk från klassen. Yeahh, klassträff på den gröna kullen, brevid trädet. Efter det gick vi in för att lyssna på när Maja, Dolme, Lisa och Adam repade. De ska sjunga och spela inför några klasser på fordons osv. Hemmaplan, med andra ord. ;)
  Efter ett tag blev jag lite less, så jag musikade lite för mig själv, där på den fläck på soffan där solen sken som mest. :) Sen gick jag hem, efter en ganska kul dag. Jag trodde jag skulle behöva springa hem direkt efter matten, men det blev inte så. Nu ska jag se om jag kan ta mig till balen. Auf wiedersehn. :)

Nu luktar jag sådär ljuvligt mycket vitlök i munnen. Blev sugen på något att få i magen såhär på kvällskvisten så jag bestämde mig för att värma upp lite vitlöksbröd i ugnen. Jag brände mig på fingret när jag skulle ta ut brödet. :/ Shit happens, haha. :) Åh, jag hör fåglar kvittra utanför fönstret, så grymt underbart! Och det är kväll! Och sommar! Och skola imorgon, men det gör ingenting! haha! x) Vet inte riktigt vad jag ska skriva, förutom att jag just tagit fram en bok och två häfte-stuffnånting. Boken heter "Det är aldrig kört!" och häftena heter "Alltid älskad" och "Alltid älskad 2". Helt klockrena böcker alltså. De får en verkligen ner på jorden. Fast på en bra sätt. De får en upp på jorden, kanske är en mer korrekt mening. Ni kanske tror att det är värsta terapi-böckerna det här, men nehejdå, inte alls. :) Alla måste bara ibland få komma ikontakt med sig själv, och få lite självinsikt och självkänsla. Det är en hel massa citat i dessa böcker som är helt.. underbara. Tex. "Att gå genom livet och underskatta sig själv är som att köra bil med handbromsen åtdragen" , "Mod är att göra det du inte vågar. Där det inte finns rädsla finns heller inget mod" och "Den som vill sjunga hittar alltid en sång." är bra exempel på mina favoritcitat i dessa böcker. Det kanske inte ser mycket ut för världen, men om man bara läser långsamt, tar in texten och försöker förstå sitt eget perspektiv i citatet eller texten, så kan dessa meningar vara till en mycket god hjälp. Gud är, people! I believe He's in everyone of us. :D Och ja, haha, böckerna har ett kristet budskap! :) Men man måste absolut inte vara kristen för att få hjälp av dom! :)



- dessa är Nightsky, gott folk! Vill passa på att göra lite reklam, haha!
Dom är iallafall ett väldigt bra band, och dom är våra dudes från sorsele! :D

Ibland kommer det tider så man faktiskt inser att man är less på Paramore, ve och fasa! Det kommer även tider då man inser att "men shit, jag har inte lyssnat på Paramore på aslänge! Why the sågspån not?" Men man måste ta en paus ibland, och om man inte gör det medvetet kommer man automatiskt ta en paus, just för att man blir less. Men då blir dte desto roligare att ta igen sig efter ett tag. :) Här är Paramore, folks.





- 1.35<3 haha! :)

Hejhallå, här är man nyvaken och illamående. Jag svepte just en kopp halvkallt te med tre sockerbitar, så jag antar att det inte är så konstigt. Nu håller jag på att städa och fixa sängar, täcken, påslakan och jag vet inte vad. Tobias kommer nämligen och hälsar på! :) Så när han kommer hit vid 20 i 12 står jag, maja, dolme, stina och jonas där och välkomnar honom. Eller jag vet förresten inte om Stina ska med.. jaja, anyway. :) Sedan ska vi göra oss lite hemmastadda i min lilla lägenhet och efter det moppa iväg till storstrand där det vankas KRIK-dag. Där kommer vi spendera dagen med att spela fotboll, brännboll, -->solleyboll<--(lägg märke till stavfelet, hahaha. jag ska döpa en sport till det.) osv. Kanske äter vi en hamburgare också. :) När klockan klagit 19 sitter vi nog på gudstjänst och ungefär 9 den kvällen är det.. wehey FÖRFEST. :) Under förfest smyger vi ut och moppar vidare till Sara Berglund där vi ska på födelsedagskalas! :D Sedan moppar vi hem och sover här, jag, maja, dolme och tobias. :) Vad morgondagen bjuder på vet jag inte riktigt än, men det är väl så där dagen ser ut för min del. :)

Jag vill vara med i en musikal.


HAHAHAHA. mina tår är snudd på blålila. Jag tror jag ska ta på mig sockar. xD fast så kallt är det dock inte..? weird.

http://www.youtube.com/watch?v=uuKe3hKK2w8 - Haha och ja, jag tycker mycket om Disney Original Movies.

Hahaha, jag känner att jag nöter sönder bloggen idag, men
det här måste jag dela med mig av, och samtidigt dela med
mig av den OH så underhållande sidan http://www.tjuvlyssnat.se/!

Pendeltåg mot Märsta, Stockholm

I ett bås sitter en tjej ~25 och lyssnar på musik och mimar med. Mitt emot sitter en jämnårig kille, som också lyssnar på musik. Han upptäcker plötsligt mimandet och tittar mer och mer koncentrerat på henne. Efter ett tag tar han upp sin MP3-spelare, trycker några gånger och håller sedan upp den framför tjejen. Hon tittar först väldigt skeptiskt på killen och MP3-spelaren, men efter att ha tittat noga på spelaren spärrar hon upp ögonen och tar ut öronsnäckorna ur öronen.
Killen: Det är rätt, eller hur?
Tjejen: Hur visste du det?!
Killen: Jason Mraz är en av mina favoritartister och jag måste faktiskt säga att du är ganska söt när du mimar till din musik.
De fortsätter att pratar och innan de skiljs åt byter de nummer och bestämmer att de ska ta en fika någon dag.

Do something!