A crazy little thing called love
Många bilder+ingen fungerande bilddagbok+absolut inte aktiv i bloggen= HEEJ :D
Egentligen har jag sjukt stressigt nu, så om ni av någon
anledning kommer över min blogg under dagen;
jag kommer ladda upp fler när jag kommer hem. :)
biobilderna kommer ikväll! :D tack och hej, nu måste jag skynda mig!
The music plays forever, the music shall last forever
Gooooosh, jag säger det igen. 80talsmusiken är verkligen bra! Och stilen!
baby, the rain is coming down...
H E E E E E E E E E E E E E E E E E E E E E E E E E E E E E E L G !
Nu har ännu en vecka gått. Visserligen har jag mesta delen av veckan legat i sängen, men efter gårdagens prestation kände jag ändå att jag behövde helg. Så välkommen, du efterlänktade fredagseftermiddag.
Ikväll vet jag inte vad som händer. Maja ville ha mig och se film i norrfjärden och inte säger jag nej till det. Annars har jag en hel del gitarr att öva på, men jag hoppas att mitt musikaliska intellekt klarar sig utan övning denna fredag.
Imorgonkväll drar jag och flickorna på födelsedagspartaj hos Camilla Grahn, YIIHA! :D Vad som väntar vet vi icket, men kul hoppas vi att det kommer bli! :) På söndag är det bio som gäller för, förhoppningsvis, större delen av klassen. Vi ska se Bejnamin Button! :D Vill du följa med? ring mig! :) Förresten fick vi veta att vi nästa fredag kommer ha gemensam idrottlektion med teknikklasserna och media, dansundervisning och träning, så vi får hoppas att det går vägen. Detta känns nu som en helgrapport av något slag, huvvaligen. Dagen har känts allmänt dryg och trög, om man bortser från att vi slapp göra provet idag och olika roligheter orsakade av min kära klass. :) Promenaden hem från skolan var också trevligt, och det tackar man Frida för!
sååååå.
ikväll? Maja, förmodligen :)
nu? en stor kopp varm choklad, bulla upp med kuddar bakom ryggen,
vira in mig i ett täcke och sen bara se på en film. Tills vidare. Awesome!
Im not a girl, not yet a woman.
Okej, förlåt på förhand. Jag beklagar verkligen, men jag sitter och lyssnar på Britney Spears "Everything". Texten är ganska bra om man tänker efter. Enkel och rakt på sak. Det gillar vi. Och jag måste faktiskt erkänna att jag tyckte hon var klockers när jag var liten. Fast det var förstås innan hon blev sådär sliskigt snuskig, och allmänt konstig. Och i klippet (nedanför) som jag såg spelade hon piano själv, och då började jag tänka. Tänk om hon bara var en vanlig tonåring som älskade att sjunga. Kanske blev hon uppfostrad med att lära sig spela instrument också, och kanske gick hon någon motsvarighet till estetmusik i amerika. Kanske. Kanske gick det bara lite snett. Kanske erbjöds hon drogor och annat skit och hotades med att mista sångkarriären om hon vägrade. Kanske. Kanske sitter hon hemma om kvällarna och själv skriver hur bra och känslosamma låtar som helst, utan att någon får veta. Kanske är de enda låtarna hon försöjer sig på sliskiga och snuskiga låtar. Kanske. Kanske skulle hon börja om på nytt om hon bara fick chansen. Kanske.
http://se.youtube.com/watch?v=8nItm_dVu3s&NR=1
http://se.youtube.com/watch?v=8nItm_dVu3s&NR=1
Plötsligt blev jag så jäkla glad..
Oj så tråkig dag.. Oj så tråkig, ovärd dag!! Jag förstår inte hur dagarna kan gå så oerhört fort. Klockan 06:00 steg jag upp för att se om jag kunde få lite liv i kroppen, och kanske framförallt, knoppen. Det gick inte, så med vemod bestämde jag mig för att stanna hemma ytterligare en dag. Jag somnade om en stund senare och kände att dte faktiskt skulle bli skönt att få sova lite till. När klockan var kring 12 vaknade jag nästa gång och denna gång steg jag upp för att bestämt bli frisk. Jag fastnade på något vänsters vis framför tvn (åter igen..) och innan jag visste ordet av var klockan halv 7. Visst, jag gick en sväng till datorn, kollade lite på gitarren i låten Does your mother know, men vad gjorde jag sen? Det känns som att hela dagen bara flög iväg. När jag kollade på klockan ungefär en kvart senare var klockan plötligt halv 10. SEn hittade jag min digitalkamera som jag inte använt på aslänge, så då underhöll den mig ett tag. :) När jag väl överfört en massa bilder till datorn och likväl loggat in på msn blev jag förundransvärt glad. Sådär fnitterglad. Har ingen som helst aning om varför. Hahahahahah, åh. Nu fortsätter jag ju! Jag känner mig som en hyperlycklig lillfjortis som är hög på någonting. Nej förlåt. Men jag är inte mig själv. xD Hehu. 
Visst är han bra, men mamma och pappa stannar kvar för mig.
Hahahahhaha, jag vet att den är gammal, men snälla. She's gotta chill, man!
Seasons of love
Min blogg har varit väldigt varierande, kan jag berätta. För en stund sedan fick jag för mig att läsa min allra första blogginlägg, och jag är faktiskt lite förvånad. Jag skrev glatt, ordentligt och.. roligt. Jag använde ordvitsar och liknelser och fastän jag beskrev mina dagar i "sen hände det, sen hände det"-form så blev det inte tråkigt att läsa. Kanske är det så för att jag själv varit med om dessa dagar och att blogginläggen får mig att minnas. Sommaren 08 var faktiskt något av det bästa som hänt mig, helt ärligt. Och att vädret var helkasst, det får jag nästan ta. Alla gånger vi grillade. I norrfjärden, i böle, i regn och rusk eller i solsken. Det var toppen! Och allt dansande på Logen i Käcktjärn. Danskillen, herregud. När vi var på Zoinks stuga och åkte ut med flotten. Sjulnässkolans examen. Alla gånger vi badade, trots att jag inte badade så mycket. Många mobiler och iPodar gick åt för mig den sommaren. Visst, det rör sig bara om en iPod och den klarade sig troget och den fungerar helt perfekt nu också, men väldigt mycket blöta fick den tåla. :) Mobiler gick det dock många, så jag fick klara mig med gamla halvfungerande mobiler, som enligt mig håller bättre än dessa nymoderna hi-tec. :) Vi åkte moped, dagar som nätter och gärna bytte vi mopeder med varandra. Ni gjorde verkligen något med mig. Jag blev så sjukt mycket hemmastadd bland alla er. <3 Och alla födelsedagar och tårtor! Och basen! Oj vad jag älskar sommaren. Man känner så sig otroligt mycket friare på sommaren. Och just nu piper luftstrupen när jag andas som om jag hade svalt en pip-leksak eller någonting. Jag hatar att vara sjuk. Men sommaren var bra. Vintern kommer vara bra. Våren kommer bli suverän och hösten kommer sprudla i alla dess röda, gula och orangea färger. Godnatt<3 :)
Here I go again
Vet du en sak? Det du gjorde kommer alltid ha betydelse, även om det bara var småsaker, och även om det du sa inte var wooooooooooow it changed my wooorld, dude. Eller det kanske det gjorde, eftersom jag tänker på det än. Men det är bara en sak som jag vill klargöra, jag hoppas att du inte missförstår. Jag blir glad när jag tänker på sånt vi gjorde eller pratade om, det blir jag. Men saker är som de är, saker förändras, och det är jag också riktigt glad över. Jag vill inte ha det på något annat sätt. Eller jo, men inte på det sättet. Åh, det är just det som kan missförstås. Fuck. ... Och du fick mig att tänka om, och det är ju bra. Folk kommer in i ens liv för att påverka och kanske förändra, right? Hör av dig.
Hahaha, oj så bra. :)
Hahaha, oj så bra. :)
Jag känner fortfarande den kramen.
Ett Livskraft. En kramring. Cirka 250 människor. En kram av 250 st kramar. En kram kommer man verkligen ihåg.
När jag såg denna video blev jag så otroligt glad! Man tänker bara på hur grymt bra folk det finns! Och att det faktiskt finns helt random folk som skulle gå och krama en på stan. UNDERBART! :D Detta ska vi fixa någongång framöver! :D ÄR DU PÅ? :D
När jag såg denna video blev jag så otroligt glad! Man tänker bara på hur grymt bra folk det finns! Och att det faktiskt finns helt random folk som skulle gå och krama en på stan. UNDERBART! :D Detta ska vi fixa någongång framöver! :D ÄR DU PÅ? :D
If I had fins!
Kolla neråt sedan!
Disneyfantast som jag är tänkte jag se Ariel - den lilla sjöjungfrun på tv idag. Dessvärre fungerar inte disneychannel, har ingen aning om varför. :/ Den lilla sjöjungfrun har alltid varit en av mina absoluta favoritfilmer och en stor anledning till det är Ariels enastående vackra röst och det röda håret. Jag har alltid gillat hennes hår, och cheeeezes, jag skulle göra mycket för den luggen! Sångaren bakom den vackra sjöjungfrun är Sissel Kyrkjebø, som då naturligtvis gör rösten och sångerna i den svenska, norska och danska versionen. Hennes röst är otrolig!! Jag skulle gärna kunna sjunga så bra! Här får ni höra:
Svenskt uppslagsord fena fenan fenor subst. simorgan hos fisk se bildtema 25
Engelsk översättning fin
Hahahaha, så folk slipper undra.
uppdatering.
ÅH HERREGUD!!! jag vill så mycket!
Disneyfantast som jag är tänkte jag se Ariel - den lilla sjöjungfrun på tv idag. Dessvärre fungerar inte disneychannel, har ingen aning om varför. :/ Den lilla sjöjungfrun har alltid varit en av mina absoluta favoritfilmer och en stor anledning till det är Ariels enastående vackra röst och det röda håret. Jag har alltid gillat hennes hår, och cheeeezes, jag skulle göra mycket för den luggen! Sångaren bakom den vackra sjöjungfrun är Sissel Kyrkjebø, som då naturligtvis gör rösten och sångerna i den svenska, norska och danska versionen. Hennes röst är otrolig!! Jag skulle gärna kunna sjunga så bra! Här får ni höra:
Hahahaha, så folk slipper undra.
uppdatering.
ÅH HERREGUD!!! jag vill så mycket!
skkklkpodpom,mfm
huvudvärk. spränger, sprakar, torterar. dammsuga. måste ta tablett. vilken..? panodil. helst ibuprofen också. bara panodil fanns hemma. shit, vilken huvudvärk. mamma och pappa. skrik. UT! stereo på. queen. perfekt.
nu har min moder och fader äntligen left the buildning för att lämna några ensamma minuter till mig. Oj så skönt. Mamma skulle ha någonting med kören ikväll. Om jag hörde rätt skulle de äta på någon restaurang först och sedan bara umgås. Stressen med att komma försent gjorde att de blev lite skrik här i lägenheten och några kommentarer slängdes huller om buller. Nu kom pappa hem igen. Skriver mer sen, hejs. :}
nu har min moder och fader äntligen left the buildning för att lämna några ensamma minuter till mig. Oj så skönt. Mamma skulle ha någonting med kören ikväll. Om jag hörde rätt skulle de äta på någon restaurang först och sedan bara umgås. Stressen med att komma försent gjorde att de blev lite skrik här i lägenheten och några kommentarer slängdes huller om buller. Nu kom pappa hem igen. Skriver mer sen, hejs. :}
Det här är sagan om coolaste katten i det långa landet falukorv!
Över varje ord, tanke och beslut
Jag vill spegla dig, allt ditt vackra Gud.
Du betyder mer, än något livet ger
Kom och regera nu jag ber!
Det finns många låtar på rullbandet nu, och ska jag vara ärlig har jag inte så jättestor ordning på dem. Varje låt har sin egen historia, men det kan vara svårt att förstå vad som ska fram, även för mig. Än så länge har det endast varit en låt som det verkligen blivit någonting av. Det känns underbart. En kompis, Amanda, som är en väldigt bra fotograf har berättat att det inte känns äkta förrän man håller i fotona. På riktigt fotopapper, inte utskrivet från datorn. Så kändes det när Caronline gav mig pappret med texten, allt komp, osv. Och att det stod i ena hörnet att det var Sara Samuelsson som gjort den var helt.. ofattbart. Åh, vad jag saknar henne! Jag måste snacka med henne om en ny sånglektion. Huvvaligen!!
Snow camp..?
Ignorera rubriken! xD
Psycho Killer, run, run, run, run, run, run, run away.
Terrible night! För det första kunde jag jag inte somna alls, av olika anledningar, och när klockan börjat ticka mot halvtvå-tiden började jag inse hur klarvaken jag egentligen var och att det då inte var någon som helst idé att ens försöka somna och lura sig själv att man är trött. Så jag låg och smsade istället. Vid halv 2, kvart i 2 någonting hände någonting. Jag skulle tända lampan i fönstret och släcka sänglampan, men när jag väl klickat på strömbrytaren till fönsterlampan inser jag att det inte finns någon glödlampa där. Vadgör jag? Jo, jag klickar av strömbrytaren och går och tänder taklampan, vilket verkar helt normal enligt mig. Poff låter det, och när jag för en microsekund ser ett blått sken i hela rummet inser jag att jag slagit ut strömmen i hela lägenheten. Jag kanske borde nämna att jag är väldigt mörkrädd..
Det första (och då menar jag verkligen första) jag gjorde this morning var att stänga av mobilen, gå upp ur sängen och utan något alls tvivel i stegen gå iväg till kylskåpet för att klunka i mig två glas mjölk. Lovely! Min mun var torr, mina ögon trötta och mitt huvud vettskrämt. Marcus kept talking about the Grudge, bara för att han vet hur rädd jag blir.Tack för den! :ö xD
Det första (och då menar jag verkligen första) jag gjorde this morning var att stänga av mobilen, gå upp ur sängen och utan något alls tvivel i stegen gå iväg till kylskåpet för att klunka i mig två glas mjölk. Lovely! Min mun var torr, mina ögon trötta och mitt huvud vettskrämt. Marcus kept talking about the Grudge, bara för att han vet hur rädd jag blir.Tack för den! :ö xD
Hej, vad gör du? :)
Ett sms. Tänk att ett enda sms kan få alla bekymmer att försvinna. Bara för stunden. Någonstans läste jag att 'En liten solstråle kan driva bort många skuggor'. Så sant. Tänk att ett enda sms kan få en att ställa sig framför spegeln och ställa sig frågan "Är det såhär han skulle se mig?" för att sedan sträcka lite på ryggen och intala sig själv att det inte är så hemskt ändå. Inte katastrofalt i alla fall. Han bryr sig inte, hur trött jag än ser ut. Mina gröna converse som jag har på mig ger också ett intryck. Man vill ju uttrycka sig själv. Det är både intryck och uttryck man ska tänka på. Tur att det är han och ingen annan. Fast, tänker jag, det är ju bara en känsla. Tur att vi är så pass bra kompisar. Men smset var då från rätt person. Vissa har helt enkelt skillsen att få andra att må bra, med så oerhört få ord, för det finns så mycket mer bakom dessa ord. :} Smset löd: Hej, vad gör du? :) Rätt och slätt.
Blognight tonite
- jag tänkte öppna med detta klipp, bara för att visa att vissa människor är helt awesome!
Idag hade jag faktiskt tänkt spendera kvällen med att bara blogga. Jag föreställde mig migsjälv sittandes här i timmar och bara skriva, skriva och skriva. Låta fingarna dansa över tangentbordet och låtar tankarna flöda. Låta huvudet sköta sitt genom att bara kopplas bort ett tag. Jag räknade med en massa bekännelser, känslomässiga bekännelser. Faktiskt sådana bekännelser som är mer användbara för mig själv än för läsare. Att skriva kan med andra ord hjälpa mig en bit på traven när jag måste tänka, och förstå saker. Att lyssna på bra musik kan också vara som en mental superhjälte för mig. Därför vill jag rekommendera Markus Krunegårds "Ibland gör man rätt ibland gör man fel". Vissa delar av den låten (början och slutet) är jättebra. Och det stämde precis in på mitt nyårslöfte. Att ta saker som de kommer, släppa saker man gjort dåligt eller stunder som varit pinsamma. Att inte hänga upp sig på sådant man ångrar. Inte ignorera, men ta lärdom av det. För ibland gör man rätt och ibland gör man fel.
Så här satte jag mig, framför dumburken, med fem välgjorda mackor och en stor kopp oboy! Jag var väl förberedd för en helkväll med Blok. Hrm, dåligt skämt, förlåt för det. Nu är fyra av fem mackor uppätna och den stora muggen står tom på skrivbordet. Jag har inte lyckats få fram någon av de tusentals ideer som jag skulle skriva om här ikväll. Men jag antar att dte får räcka såhär, för saker och ting har ändå klarnat upp ganska väl, och det var det som var meningen med mitt bloggskrivande ikväll. :) Jo, en sak till. Tack för underbart folk<3
En funderare
Har ni någonsin varit med om att ha förälskat er i en bandmedlem i något band? Kanske den tuffa trummisen, den skitsnygga gitarristen eller kanske den blyga, söta basisten? Kanske till och med den helt underbara sångaren. Jag tror nog ni har det. Jag har det. Man sitter och googlar saker om dem för att på något sätt "lära känna" dem. Man klickar vidare från musikvideorna till intervjuer, backstagesnack eller kanske egengjorda videor av dessa artister. Och man blir bara mer och mer fascinerad.
Spänningen stiger och man märker hur viktig musiken blir för en. Inte bara för att det är kul att lyssna på musik och att musiken får några kugghjul att börja snurra när man lyssnar på låtarna, utan för att man faktiskt börjar känna medkänsla till låtarna. Eller stolthet, eller kanske ångest. You name it. Man får för sig att man känner bandet. Eller att man åtminstone vet vilka de är och hur de beter sig i olika sammanhang. Vem som är vem, liksom. Vem av dem som är mest pratglad, vem av dem som är tjejtjusaren, men av dem som är höjdrädd eller smartast.
Bättre blir det när man får veta att bandet har spelat in en cover på ens favoritlåt. Sen kommer det en tid då man inser att man faktisk inte borde vara så besatt som man egentligen är. Så vad gör man? Jo, man ger bandet en liten paus för att inte nöta ut låtarna för mycket. För är det något jag har lärt mig i mina dagar så är det att man absolut inte ska lyssna sönder sina favoritlåtar.
Månader, månader, månader går och man inser att man fortfarande sitter och omedvetet nynnar på dom där låtarna. Dom får en att känna bra saker. Man har tagit ett break med bandet, men mellan öronen går låtarna helt som vanligt. Man tänker tillbaka på sin helt hopplösa crush på han, den där. Man skrattar lite åt det, fortsätter med att lyssna på låtarna och sjunger med i varje vers. Och visstja, jag gjorde chokladbollar idag. Nananana nanananaaaa (8) I guess that times like these remind me, that i got to keep my feet on the ground. Och så är det ju någonting special med british accent. Awesome.
Spänningen stiger och man märker hur viktig musiken blir för en. Inte bara för att det är kul att lyssna på musik och att musiken får några kugghjul att börja snurra när man lyssnar på låtarna, utan för att man faktiskt börjar känna medkänsla till låtarna. Eller stolthet, eller kanske ångest. You name it. Man får för sig att man känner bandet. Eller att man åtminstone vet vilka de är och hur de beter sig i olika sammanhang. Vem som är vem, liksom. Vem av dem som är mest pratglad, vem av dem som är tjejtjusaren, men av dem som är höjdrädd eller smartast.
Bättre blir det när man får veta att bandet har spelat in en cover på ens favoritlåt. Sen kommer det en tid då man inser att man faktisk inte borde vara så besatt som man egentligen är. Så vad gör man? Jo, man ger bandet en liten paus för att inte nöta ut låtarna för mycket. För är det något jag har lärt mig i mina dagar så är det att man absolut inte ska lyssna sönder sina favoritlåtar.
Månader, månader, månader går och man inser att man fortfarande sitter och omedvetet nynnar på dom där låtarna. Dom får en att känna bra saker. Man har tagit ett break med bandet, men mellan öronen går låtarna helt som vanligt. Man tänker tillbaka på sin helt hopplösa crush på han, den där. Man skrattar lite åt det, fortsätter med att lyssna på låtarna och sjunger med i varje vers. Och visstja, jag gjorde chokladbollar idag. Nananana nanananaaaa (8) I guess that times like these remind me, that i got to keep my feet on the ground. Och så är det ju någonting special med british accent. Awesome.
Lets make it last forever
Jag tar inga uppdateringar just nu. Tänkte bara visa denna fenomenala musikvideo. :D Hohohoh! Och för er som förstår, FÖRESTÄLL ER GLADA PRÄSTEN!
its called a crush för a reason.
Och nu kanske du tror att jag ska lägga upp crushcrushcrush av Paramore, men icke det! :D
Men Paramore blir det faktiskt. :)
Love in all kind. <3
Men Paramore blir det faktiskt. :)
Love in all kind. <3
How did we get here? I think I know..
Igårkväll var allt perfekt. För några minuter, kanske en kvart, var allt precis som jag ville ha det. Den svarta hyllan ovanför sängen var äntligen uppsatt och på den satte jag några foton, min systemkamera och ett brev som handlade om en specifik timme, löv och vargar. En tom plats fanns kvar och det slog mig då att denna plats skulle fyllas med tre av mina zebraprydnader. Tiden mellan stunden jag ställde mig på en stol för att varsamt ta ner zebrorna från översta hyllan i garderoben, där de stått dammiga och bortglömda, till den stunden då jag satt på min nybäddade säng med mackor och en kopp choklad kändes precis som en film. Igen. Det skulle bara vara en tidsfråga innan en theme song skulle börja spelas och jag skulle höra mig själv babbla kloka ord om att börja om, och hitta sig själv. Ni vet, som det alltid är i slutet av filmer. När själva filmen sjungit på sista versen och man kommit fram till meningen med filmen, budskapet. Så kände jag. Allt kändes perfekt.
Nu sitter jag här med en dödande migrän och i huvudet upprepar jag ordet nej, nej, nej, nej, nej. inte igen.. Inte igen. Jag orkar inte. Nej, nej. You will get everything in the end, anyway. Im sorry
Nu sitter jag här med en dödande migrän och i huvudet upprepar jag ordet nej, nej, nej, nej, nej. inte igen.. Inte igen. Jag orkar inte. Nej, nej. You will get everything in the end, anyway. Im sorry
